- Project Runeberg -  Folkdiktning, visor, folktro, sägner och en svartkonstbok. Andra samlingen /
338

(1881) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mot kyrkan. — »Har du nu narrat mig att bära på
en lefvande menniska, så har du ätit din sista
måltid!» ropade gengångaren förbittrad och sätter af efter
drängen. Vid kyrkan står en stege upprest; drängen
springer upp på den, för att rädda sig på kyrktaket,
spöket efter, men nu gol åter tuppen. Då måste
gengångaren ner igen, och då sade han: »Ja, hade ej
den röde nu klyft näbb, så skulle jag ha plockat dig
smått som gryn». Drängen gick nu hem och
upptäckte för mannens arfvingar det hemliga gömstället i
kokrubban.

Detta är nu gamla historier, men när jag i våras
helsade på bekanta i Hjernarps socken, dog der en
käring, som varit känd för att kunna hexa. Nu gick
hon igen alldeles fasligt. Hon lade sig öfver sin
forna rumkamrat, som ännu bebor huset, der hexan
och hon flere år haft bostad och der denna dött;
hon nöp och kramade henne, eller när hon lemnade
henne i ro, så gnistrade, lyste och sprakade det rundt
omkring på stugans väggar. Den förskrämda gumman
gick till presten, för att spörja honom om råd, men
träffade honom ej hemma. Då gick hon till sin
man, som är ryktare på en större gård der i orten,
ty hon vågade ej ligga hemma. Detta oväsende höll
i, då jag veckan efter påsk (1881) reste från socknen.

Man sade, att hade bara likbärarne tänkt på att
bära henne med hufvudet före ur stugan — det
brukas der i orten med liken, då man misstänker dem
för att vilja gå igen —, så hade hon ej haft magt
att komma till baka.

Det är öfver allt en känd sak, att gengångare
ej kunna komma ut från kyrkogården genom någon
annan port, än den genom hvilken de som lik blifvit
inburna; derför kan man, när man ser dem komma
derifrån, någorlunda veta hvem det är.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:24:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wefolkdik2/0346.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free