Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
grunden och såg bland dess stenar en, som var mera
slät än någon af de andre. Utan att tänka vidare
derpå, slog han med sin käpp på stenen, och ett, tu,
tre var den försvunnen, så stor den än var; mannen
blef så förvillad i sitt hufvud, att då han kom dit
der vägen delade sig, kände han ej igen den annars
välbekanta nejden och visste ej, om han skulle gå till
höger eller venster. Han skulle gått hela natten, utan
att hitta hem, om han ej haft vett nog att sätta sin
mössa bakfram, då trolleriet måste vika. På samma
mark bor en husegare, som också har ett stycke jord.
I gärdesgården, som inhägnar denne, ligger en skatt;
det vet man, dels genom de penningbloss, som synes
der, dels genom en höna, som ofta går der och
plockar och är sedd af många, dertill helt nyligen af
grannarne der omkring.
På Hven finnes många märkliga ting, både sådant
som tillhört Tycho Brahe och andra rigtigt historiska
personer från den tiden ön var bebodd af troll, jettar
och små underjordiska. På denna tid fans der fyra
slott, ett i hvarje väderstreck. På ett af dessa, som
kallades Hammers slott, bodde jettekvinnan, fru
Grimhild. Hennes man vistades någon tid på Själland;
om hon nu vardt ilsken för detta, eller hon annars
hade horn i sidan till sin make, vet man ej; men
säkert är, att hon tog en fasligt stor sten, lade den i
sitt strumpband — skam att säga — och slungade
stenblocket öfver till danska landet, ropande dervid:
»Om jag ej med denne sten träffar min man, må
mitt ena slott sjunka!» Stenen träffade ej, utan föll
ned vid stranden ett stycke väg från kusten vid
Helsingör, och stället kallas nu »Snedkersteen». Slottet
sjönk, det hette Norreborg, ty hon hade två, om ej
flera, af de fyra som funnos på ön.
När kyrkan i Herslöf, Rönnebergs härad, var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
