Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
byggd, blef fru Grimhild så vred öfver klockklangen
från det kristna templet, att hon tog ett stort
stenblock och ville, med tillhjelp af sitt hårband, slunga
det mot kyrkan; men stenen föll ned på Vigra ängar
i Hilleshögs dal, der den legat ända till i våra dagar.
En jettekvinna här i Skåne hade deremot ondt
öga till kyrkan på Hven, ty hon besvärades af
klockringningen, och ville på samma sätt slå ned den;
men stenen föll der ned på Hagabacken nära hafvet.
För öfrigt är det en egen sak med Hvens kyrka;
den ligger på öns ene utkant, medan klockstapeln står
midt på ön. Här ville också folket bygga templet,
men hvad som byggdes under dagens lopp, refs ner
om natten af trollen. Så fortgick det år och dag;
då fann man ändtligen på rådet, att spänna två
tvillingoxar för en stenvagn, lassa den full med sten och så
låta djuren gå hvart de ville. De stannade ej förrän
vid öns ene utkant, och så blef kyrkan byggd
derstädes.
Men för att återkomma till de fyra slotten, så
egde visst fru Grimhilds bröder Norreborg; de kifvade
nog med henne om rätten till Hammers slott, och
refvos dertill sins emellan om sina anspråk både på
det ena och det andra. Hur härmed rätteligen
hänger i hop, skall jag ej kunna utreda, ty pappa, prosten,
kände ej till den processen; ej heller har jag läst
något i bok derom, utan blott hört gamla bönder på
Hven tala om saken. De försäkrade, att fru
Grimhild tussat sina bröder i hop till envig och fått dem
till att lofva, att den af dem, som föll på knä under
striden, skulle anse sig som öfvervunnen och ha
förverkat sitt lif. Enviget stod vid Hammers slott, der hon
bodde, och hon lät utmärka stridsplatsen med en
utbredd oxhud. Men på den hade hon strött ärter, på
hvilka den äldste brodern halkade och föll på knä
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
