- Project Runeberg -  Folkdiktning, visor, folktro, sägner och en svartkonstbok. Andra samlingen /
352

(1881) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kyrkorna, deraf ett par i Bjäre härad, ha varit i fara
att få sina torn nedslagna af jettekvinnor.

För några få år sedan hände det, att
kyrkoherden i Vestra Karup öfverraskade ett par af sina
sockenboar vid ett besynnerligt arbete på kyrkogården. De
hade nemligen skurit upp en smal grästorfva, så att
den satt fast i jorden vid båda ändarne, samt derpå
sträckt och upplyft torfvan så mycket, att de derunder
kunde draga ett litet halfnaket barn. Kyrkoherden,
som ej visste hvad detta skulle betyda, och, i likhet
med min pappa, ej tål skrock, gjorde hastigt slut på
uppträdet. Det var eljes brukligt, att man, genom
att tre gånger draga barnet under torfvan samt laga
så att dess linne tappades i den lilla gropen, botade
det för skäfver. Grästorfvan skall då läggas ned på
sin plats, och när lintyget, som ligger derunder, är
förmultnadt, är barnet rent befriadt från sjukdomen,
väl förstående, om detta bruk blifvit förrättadt under
fullkomlig tystnad.

Detta var nu hvad jag hört om våra kyrkor, men
det berättas också märkliga ting om vissa af våra
kyrkklockor.

En man från Örkelljunga i Norra Åsbo härad
förtäljde, att der förr i tiden i den kyrkan varit en
klocka med mycket stark silfverklang.
Klockgjutaregesällen hade vid gjutningen, mästaren ovetande,
blandat en orimlig mängd silfver i malmen, så klockan
hade den allra skönaste klang. Men denna nådde
också till mästarens öra, och i harmen dräpte han
gesällen och smälte om klockan. Då hände det sig,
att när denna nya klocka skulle profringas, flög hon ur
klocktornet eller stapeln, hvilket det var, och damp
ner i en djup sjö i närheten. Det var lätt att förstå,
att hon, genom det menniskoblod der låde vid henne,
kommit i trollens våld och ej kunde upptagas af hvem

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:24:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wefolkdik2/0360.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free