- Project Runeberg -  Folkdiktning, visor, folktro, sägner och en svartkonstbok. Andra samlingen /
356

(1881) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Min far var aldrig rädd för att någon skulle
stjäla från honom, ty de, som kände honom, visste
hvad det kostade. En gång hade han på hemfärden
från Vittsjö marknad varit inne på en krog, och under
tiden hade någon stulit hans åkdyna och kappa. Han
brydde sig ej derom, utan körde hem. Mor min
saknade genast de två sakerna, men han bad henne
tiga och sätta fram mat och bränvin. Hvad han
nu gjorde eller inte gjorde, lemna vi derhän; men
säkert är, att fram på morgonen kom tjufven
halfklädd och i sömnen traskande både med dyna
och kappa och lade båda delarne nere vid dörren
på bänken. Derpå väckte far honom och bjöd honom
på frukost. Denna konst kunde jag för den skull
gerna ha lärt mig, ty den var inte vidare farlig; men
jag nöjde mig med att lära mig tvinga tjufvar på
annat sätt, samt att märka dem så de få känna det.

Det var till exempel en af mina grannar, som
en gång stal från mig; men se, han fick utsot, så
han trodde han skulle bli tom som en upp- och
nedvänd gryta, och han måste nog så vackert be mig
komma till sig och hjelpa detta onda.

För några år sedan blef jag kallad till en bonde,
som mistat sin smörlycka. Jag kom dit, gjorde hvad
jag skulle, förstås, och som der samma dag skulle
hållas husförhör i gården, flyttade vi tjärnan in i en
liten kammare, der jag blef ensam med husbonden.
Nå, han fick nu sjelf höra hur det var fatt, ty jag
hade inte väl slutat mitt arbete kring tjärnan, förrän
det small till i denna, så bonden for på dörren. Sedan
kallade jag in pigan, så hon fick tjärna, och då blef
der inte mindre än åtta skålpund smör. Men de
fingo väl se mer, det var jag man för, ty efter en
stund kom käringen, som tagit smörlyckan från dem,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:24:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wefolkdik2/0364.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free