- Project Runeberg -  Folkdiktning, visor, folktro, sägner och en svartkonstbok. Andra samlingen /
357

(1881) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

springande och skrikande; hon rände rundt omkring
ladugården och höll händerna bak, ty der hade jag
just svedt hexan.

Det är ej så länge sedan jag blef kallad till en
gård, som ligger nära Ousbysjön, för att mana
trolltyg från fähuset; ty på sista tiden hade pigan der
sett ett stort nystan hoppa på tiljan, och när hon
ville ta det på dynggrepen, gnistrade och sprakade det
fasligt. Sedan hade hon der sett en hiskligt stor
katt, som också gnistrade när hon sökte jaga ut den.
Se, detta var vattenhästen och annat tyale från sjön.
En gång gick jag i sällskap med ett par andra män,
hvilka, liksom jag, förmå ta en dust med Nygers[1]
sällskap; men då kunde vi kommit illa å stad, om ej
jag varit så redig i hufvudet, som jag brukar vara.
Det var nemligen så, att de två andra tagit sig en
del till bästa, och då vi kommo till Ousbysjön, togo
de sig före att mana upp vattenhästen. Han kom;
men orediga, som de voro, hade de ej försäkrat sig
sjelf, och derför hade vattenhästen nära nog dragit
dem ned i sjön, om jag ej skyndat till och manat ner
honom igen.

En morgon var jag i fara för en jettes skull;
det skedde på det sättet, att då jag i sällskap med
en dräng skulle gå och bota sjuka kreatur, blef det
ett svårt åskväder, och vi ville söka skydd i en
gammal öde kvarn. Drängen öppnar dörren, och då ser
han en faslig lång karl stå der inne; han slog dörren
igen, och jag förstod hvad det var, så vi skyndade
att komma bort; men vi voro ej tio steg från
kvarnen, förrän gudmor[2] slog ned der, så nog fick
jetten sitt lifsbröd, och vi hade fatt vårt med, om vi


[1] Nyger = fan.
[2] Gudmor = åskan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:24:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wefolkdik2/0365.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free