Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ej ville svara för att det stod säkert. »Låt då någon
försöka stjäla från mig!» sade Mats. Följande
morgon fick man se, att någon försökt detta, ty vid vagnen
stod en soldat med en fläsksida på ryggen, och icke
förmådde han gå ur fläcken förrän Mats gaf honom
lof dertill.
Som man vet, är menniskoben, lånta vid någon
graf, bra att bruka vid många tillfällen, och det är
ej farligt att ha dem, bara man kommer i håg hur
lång tid man lånt dem samt lagar att de ej bli
förstörda, ty då kan det gå galet nog. Jag minnes en
man här i orten — han var klok på ett och annat
— som lånt ett menniskoben, att lägga i sin
bränvinspanna, så der skulle bli lycka med den
handteringen. Det blef der också, och ingen kunde
förgöra bränvinstyget så länge benet fans i pannan; men
hur det nu var, så blef benet förstördt och kunde ej
återfinnas. Från den tiden fick mannen aldrig ro en
enda natt för den döde, som jemt ropade hans namn.
»Jins, Jins!» hördes rösten skrika. Här fans intet
annat råd, än att mannen måste fara till presten, som
döpte om honom och gaf honom ett annat namn, ty
då kunde den döde ej längre kräfva Jins för lånet af
benet.
I Glimåkra socken, liksom också i Örkeneds
socken, finnes flere rätt kloke män, det vill jag ej
förneka, ty många af dem ha, liksom jag, lärt af sina
ännu klokare föräldrar. En af desse män hade för en
tid lånt ett menniskoben, men glömt dagen då han
skulle återbära det till kyrkogården. En kväll märkte
han att han blef kräfd, men han var då i en gård,
som ligger en half mil från Glimåkra kyrka, så han
ville ej gå dit med benet den natten. Han bad
derför sin värd, om ej ljuset kunde få brinna under
natten, men det ville ej denne tillåta, ty de skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
