- Project Runeberg -  Folkdiktning, visor, folktro, sägner och en svartkonstbok. Andra samlingen /
361

(1881) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ligga i samma säng, och han kunde ej sofva då ljus
brann, derför måste den kloke tiga och lägga sig.
Han fick sin plats vid väggen, och hans värd lade
sig ytterst i sängen; men knappt hade de båda
somnat, förrän den kloke blef som en boll kastad ur
sängen och långt bortåt golfvet, hvarpå han for
skrikande rundt omkring i stugan och rände derpå som
en besatt ut från både stuga och gård. Midt i natten
slog han larm i ett torp och ropade på enkan[1], som
bodde der, och bad henne gifva sig en bibel; men
hon sade nej och tyckte att han kunde ha det så
som han sjelf ställt det för sig, och han fick också
hela natten dragas med den döde.

Jag känner också en brännmästare, som lånt ett
sådant ben och glömt att hembära det på bestämd
tid. Om natten, då han satt och passade på
bränvinspannan, fick han påminnelse derom, ty någon
började trefva i hans tröjficka, der han hade benet. Han
tog af sig tröjan och hängde den på väggen, men då
svängde den häftigt fram och åter, och då han åter
tog den på sig, blef han sjelf hissad upp och ned i
skorstenen, så andan var färdig att flyga ur karlen.
Då i sin förskräckelse tar den okunniga menniskan
och kastar benet i elden. Nå, der blef lif, kan en
väl tro! Det small och dånade under
bränvinspannan, så de trodde hela bränneriet skulle fara i luften.
Elden måste släckas och det genast; sedan samlades
askan och bars till kyrkogården och lades på den
graf, der karlen lånt benet, och han kunde vara glad
öfver att ha sluppit undan så pass bra, ty det är i
det hela galet, att folk, som inte vet att skydda sig,
befatta sig med sådana ting.


[1] Denna kvinna, som dog i Januari 1881, har äfven för
utg. omtalat detta besök.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:24:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wefolkdik2/0369.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free