- Project Runeberg -  Folkdiktning, visor, folktro, sägner och en svartkonstbok. Andra samlingen /
362

(1881) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Min farbror hade ett menniskoben, för att få
lycka på jagt och kanske äfven för annat, ty han var
också så der litet slug han med, och skjuta kunde
han så, att han snoppade ett talgljus utan att släcka
det. Men en gång, då han gick från kyrkan, blef
han knuffad hårdt af någon osynlig, han fredade sig
genom att skjuta ett par skott, men när han kom hem,
bad han ändå sin son taga benet och bära det till
kyrkogården.

I våra bygder bodde för en del år sedan en
klok käring, som äfven var dristig nog att mana bort
spöken. Då var der i samma socken en lättfärdig
kvinna, som förledde en torpare till otrohet mot sin
hustru, ändå den styggan sjelf var gift. Torparen
ångrade snart bittert sin synd, och en gång, då han
med andra arbetare var ute på marken och såg
förlederskan gå förbi, sade han: »Ja, vänta du tills jag
blir död, då skall jag komma igen och nypa dig!»
Han höll ord, det är säkert, ty hon fick ingen
helsodag sedan han blef lagd i jorden, och hon hade
plågor, så hon skrek i vildan sky. Men icke heller
mannens hustru fick ro för den döde maken; till
henne kom han för att få förlåtelse; men då hon var
rädd, sände hon efter den kloka och bad henne om
hjelp. Hon åtog sig nu att gå bud mellan hustrun
och hennes döde make samt mana så, att han ej
vidare kom hem; men då bar det sig ej bättre, än att
hon om natten tog fel om grafvar och gaf sig till att
mana en annan död. Detta tog hus i heklefjell, kan
en begripa; käringen kom öfver kyrkogårdsmuren,
som om hon blifvit skjuten ur en bössa. Detta har
hon sjelf omtalat, men jag vet ej hvad hon gjorde för
att få den rätte gasten till att stanna i sin graf.

En annan gång blef hon kallad att mana bort
en gast, som också kom hem; men han kom för att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:24:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wefolkdik2/0370.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free