- Project Runeberg -  Folkdiktning, visor, folktro, sägner och en svartkonstbok. Andra samlingen /
366

(1881) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

gjorde så, och det visade sig snart, att det var väl
betänkt, ty på gården kom en vildand med en hel
kull ungar, skrek och pirkade, allt för att locka skytten
ut, då han snart fått sitt lifsbröd; men nu kunde han
ej komma, fast han blef så förvillad af jagtlust, att
han försökte öppna dörren.

I en af våra byar var här en dräng, som ville af
Sluge-Knut lära sig konsten att framkalla vildt. Det
fick han också; Knut sade honom ärligt besked och
hur han vid sitt första försök noga skulle akta sig
för att skjuta förrän det tredje djuret kom. Han
lofvade det och gick så dit han skulle och stälde sig.
Först kom en hare, den lät han gå förbi; men derpå
kom en räf krypande och smygande rakt i skotthåll.
Då kunde karlen ej längre motstå frestelsen, utan
knäppte till; skottet brann af, men der räfven borde
legat, syntes endast rök. Men ett, tu, tre, kom der
en hjort, och nu brakade, frasade och gnistrade det
i skogen, så drängen måste fly, och, hvad som var
helt naturligt efter ett sådant skott, han blef fånig.
Så gick han här några år, ömsom var han klok,
ömsom underlig, och så en gång blef han för en ringa
ting ond på en kvinna, gick om natten in i hennes
stuga och skar hufvudet af henne[1].

Det hände för några år sedan, att en kvinna
i Ousby socken ej tänkte sig bättre för, än att hon
lånat sin grannkvinna, som var en led hexa, några
väfsölfver. Dermed hade nu hexan bekommit magt
öfver hennes egodelar och brukade den till att tjusa
hennes grisar, så de blefvo sjuka och eländiga. Jag
var kallad bort på annat håll, för att häfva trolldom,
och så fans här i orten ingen rigtig klok att tillgå,
derför sände kvinnan — hon är enka — bud till


[1] Denne fåne dog 1879 på dårhuset i Malmö.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:24:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wefolkdik2/0374.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free