Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bonde, som hette Trane-Mattes, ty hans gård låg vid
Tranekärret. Han, jemte två andra förvägna sällar
gåfvo sig i svartkonstskola hos den lede, och vilkoret
var, att han skulle ha Mattes på en bestämd dag efter
det denne vardt utlärd. Men Trane-Mattes drog
sådan nytta af lärdomen, att då hin skulle ta honom,
blef mäster sjelf så narrad, att han tog Mattes’ skugga,
och måste så nöja sig med den lönen. Efter den
dagen var Mattes utan skugga och dagen skinte tvärs
igenom honom, så en kan veta, att lönen för
lärdomen ändå var betänklig nog.
Denne Mattes kunde mana upp döda — nå ja,
det kan också jag; min svartkonstbok har lärt mig
det — och då några tviflade på denna hans förmåga,
erbjöd han sig att väcka upp en sjelfspilling, som
hette Hök. Denne låg begrafven i ett kärr, som nu,
det var under vintern, var isbelagdt. Mattes med sina
följeslagare gick till hans oinvigda graf, och den kloke
började mana, men den döde dröjde att komma, så
åskådarne åter började tvifla på Mattes. Då lyste
det till i luften. »Nu kom själen!» sade Mattes, och
kort derpå hördes ett starkt brakande i isen; nu
uppsteg Hök ur sin graf. Han var klädd i samme pels,
som han bar då han hängde sig, purrig var han i
håret och argsint, så det var hemskt. Han sökte
rusa på Mattes och sa’, att ess han manade upp
honom en gång till, skulle det kosta hans lif, ty
det var värre att ta lif i kroppen på nytt, än att
lemna lifvet och den. Men Mattes hade nog skrifvit
sina cirklar så, att Hök ej kunde komma utom dem,
utan fick vackert lyda hans befallning att svara på de
frågor den kloke framstälde. Mattes sporde nu först,
hvarför Hök dröjt så länge att efterkomma hans
kallelse. »Jag befann mig i närheten af Sölvesborg och
kunde ej hinna hit förr», svarade den döde. »Hvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
