- Project Runeberg -  Folkdiktning, visor, folktro, sägner och en svartkonstbok. Andra samlingen /
371

(1881) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

frågar jag. — »Bara två stycken, men det ena
handlade om sättet att gå i förbund med hin», svarade
hon. — »Har du framsagt orden med din mun, tös?»
sporde jag vidare. — »Nej, jag bara menade dem
med ögonen», påstod hon. Nå, detta lugnade mig,
ty se, hin är så mycket sämre än vår Herre, att han
ej hör eller märker något som läses på det viset, men
det gör vår skapare[1]. Men pigan hade ändå läst
orden, ty sedan berättade hon mig, att då hon
följande söndag kom till kyrkan, kom der en stor bagge
fram till henne och nosade henne på handen, och då
hade hon vett nog att förstå hvem det var och be
honom i Guds namn vika bort —

Men vi talte egentligen nu om Trane-Mattes.
Han manade upp sjelfva vattenhästen ur kärret, lade
grimma och sele på honom och gjorde honom till
dragare. En vår tillsade han sin piga att harfva med
den främmande hästen, men aldrig tillåta honom stanna
och hvila sig, och för alla händelser blott knyta sina
förklädesband löst kring lifvet på sig, så förklädet lätt
kunde lossna. Hon lydde; men hur hon harfvade,
lät hon slutligen hästen komma sig så nära, att han
nappade tag i hennes förkläde och skulle farit af med
henne, om ej banden lossnat så hon kunde rädda sig.
Men vattenhästen for ned i kärret. Mattes brydde
sig ej stort om detta, ty han kunde få upp honom
när han ville, och när han hade begagnat honom,
manade han ned honom i en göl, som kallas
Farmorshöl. En gång hade han honom på sin gård, och der
gjorde hästen sig så hög, att han åt hö ur sjelfva
»stängehålet» vid taket. Vid Farmorshöl stod en


[1] Pigan — nu en äldre kvinna — har med samma ord
sjelf omtalat hela denna historia för utgifv:n, och bad hon
mig äfven att noga akta mig för alla svartkonstböcker.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:24:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wefolkdik2/0379.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free