Folkdiktning, visor, sägner, sagor, gåtor, ordspråk, ringdansar, lekar och barnvisor / 20 (1880) Author: Eva Wigström Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

14. «Ditt röda guldband det får jag ändå, men aldrig skall du det gröna landet nå.» 15. «Ack, kära min syster, du hjelp mig i land, och dig vill jag gifva min fästeman!» 16. «Din fästeman, den får jag väl ändå, men aldrig skall du det gröna landet nå.» 17. «Helsa då hem till min fader god, jag dricker mitt bröllop i klaran flod. 18. Och helsa hem till min moder kär, i klaran flod redt mitt bröllop är. 19. Och helsa hem till min fästeman, min brudsäng är bäddad på hvitan sand.» 20. Der bodde en spelman vid den strand, han såg det liket ligga vid land. 21. Han jungfrun uppå stranden bar och gjorde af henne en harpa så rar. 22. Han bygde den af det snöhvita bröst, den harpan månd’ klinga med ljuflig röst. 23. Så skar han af henne de fingrar fem och gjorde harpeskrufvar af dem. 24. Så tog han jungfruns guldgula hår och harpesträngar deraf han snor. 25. Så gångar han sig till bröllopsgård, der bruden hon dansar med guldband i hår. 26. Det första slag han på harpan slog, den bruden hon satt uti brudstol och log. 27. Det andra slag, som från harpan rann, den bruden bleknar i skruden grann. 28. Ty rösten från harpan så underligt klang, om drunknad syster den tonen sang.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>