1. Jungfrun skulle sig till ottesången gå,
        — Tiden göres mig lång —
så gångar hon sig åt rosendelund.
        — Ty jag vet att sorgen är tung. —

2. Hon klappar på bergsporten med flngrarne små:
«Statt upp, du bergskonung, tag låset ifrå’!»

3. Bergskungen hade fingrar båd’ mjuka och små,
dock tog han sjelfver det låset ifrå’.

4. Så tog han den jungfrun genast i famn
och bar henne så till silkesängen fram.

5. «Dig så vill jag gifva en tunna guld,
om jag får tala med min far och mor så huld.»

6. «Gifver du nu mig en tunna guld,
så skall du få tala med din far och mor så huld.»

7. När som hon kom till sin faders gård,
ute stod hennes moder och kammad’ sitt hår.

8. «Välkommen, min dotter, välkommen till mig!
Hvar har du väl varit så långan en tid?»

9. «I berget har jag varit i åtta runda år,
der aflad’ jag sju söner och en dotter så båld.»

10. Bergskonungen hastigt inom dörren steg.
«Hvad är det för tal I hafven om mig?»