Folkdiktning, visor, sägner, sagor, gåtor, ordspråk, ringdansar, lekar och barnvisor / 31 (1880) Author: Eva Wigström Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

3. «Fy, du må blygs, du skamfulle bror, som vill bedraga din syster så god!» 4. «Får jag nu icke min vilja med dig, så skall jag lägga de ledaste lögner på dig!» 5. «Ja, lägg du lögner så många du vill, ty likväl hörer jag himmelen till.» 6. Herr Peder han in till sin fader månd’ gå: «Jag såg liten Kerstin mellan knektarne två.» 7. «Är det nu sant du säger, min son, så skall din syster brännas på bål!» 8. «Ja, tror icke fadern sin egen son, så gro här aldrig gräs på Guds gröna jord!» 9. Liten Kerstin hon gångar för sin moder att stå: «Kära min moder, I kammen mitt hår! 10. Kära min moder, I krusen mitt hår, i morgon så skall ju mitt bröllop stå!» 41. «Kära min dotter, jag krusar ej ditt hår, ty i morgon så skall du brännas på bål.» 12. De satte liten Kerstin på högaste häst, hennes broder, herr Peder, red henne näst. 13. När som de kommo i rosendelund, så lyster det liten Kerstin att hvila en stund. 14. «Hvad är det för rök, som synes så blå?» «Det är den brudstol, du skall sitta uppå.» 15. Det bålet det brände högt öfver trä’n på det de satte den jungfru så vän. 16. När bålet var brändt allt neder i glöd, liten Kerstin hon satt der lika fin en mö. 17. Der kommo då dufvor från himmelen ned, de togo liten Kerstin dit upp med sig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>