Folkdiktning, visor, sägner, sagor, gåtor, ordspråk, ringdansar, lekar och barnvisor / 39 (1880) Author: Eva Wigström Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

17. Kungen klappar på dörren med fingrarne små: «Liten Kristine drag du låset ifrån!» 18. «Inte kan jag taga låset ifrån; här passar ej för någon ungkarl in gå.» 19. Kungen hade fingrar både hvita och små, sjelfver så drog han då låset ifrån. 20. Han klappar liten Kerstin på snöhvitan kind: «Säg mig, hvem är fader till lille sonen din?» 21. «Så sant mig Gud hjelpe uti all nöd, jag vet ej om han är lefvand’ eller död. 22. Min fader han var en så underlig en man, han bygde mig ett hus långt nere vid strand. 23. Sju timmermän han stälde dertill, den åttonde är fader till lille sonen min.» 24. Han klappad’ liten Kerstin på snöhvitan kind: «Hvad gaf han då dig för äran din?» 25. «Han gaf mig en harpa utaf gull, på den jag skulle spela, då jag var sorgefull. 26. Han gaf mig en silkesydd särk, den hafver jag slitit med sveda och värk. 27. Han gaf mig två guldspända skor, dem hafver jag slitit med möda och oro. 28. Han gaf mig en silfverbunden knif, Krist gifve den satt i hans unga lif!» 29. «Håll upp, håll upp, du liten Kristine, ty sjelf är jag fader till lille sonen din! 30. Jag gaf dig en harpa utaf gull, derpå du skulle spela, då du var sorgefull. 31. Jag gaf dig den silkesydda särk, som du hafver slitit med sveda och värk.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>