Folkdiktning, visor, sägner, sagor, gåtor, ordspråk, ringdansar, lekar och barnvisor / 49 (1880) Author: Eva Wigström Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

2. Det var den yngste grefven, som uppå skeppet var, han ville den jungfrun trolofva sig, så unger som han var. 3. Och ungersvennen drog utaf guldringarne fem och satte på jungfruens hand: «Trolofvar du mig, skön jungfru fin, det är vårt kärleksband?» 4. «Hvad skall jag väl säga för moder min, när som jag kommer hem?» «Ack säg, ack säg, du lilla vän, du hittat dem i grön äng.» 5. «För moder min att ljuga, det går slätt intet an; långt bättre att tala sanningen: Det är vårt kärleksband.» 6. När ett år var förlidet tog jungfrun en annan vän; den hon tillförne älskade, hon älskade honom än. 7. När tre år vor’ förlidna kom ungersven igen. Så gångar han sig till moder sin: «Hur mår allra kärestan min?» 8. «Du har varit för länge bortrester, i dag står din käresta brud: Men hvem som blifver vännen din, det vet allena Gud.» 9. Ungersven han gångar sig i kammaren in, han kammar och han krusar upp sitt hår, så gångar han sig till bröllopsgård’, allt der som bröllopet står.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>