Folkdiktning, visor, sägner, sagor, gåtor, ordspråk, ringdansar, lekar och barnvisor / 53 (1880) Author: Eva Wigström Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

10. Ack, moder min, ack, moder fin, I reden mig en säng utaf silke! 11. I reden den sängen båd’ mjuk och bred, att två deruti kunna ligga! 12. Ty det har gått mig så, ja, det har gått mig så, att jag ett foster skall föda.» 13. Grefven han drömde om natten en dröm, att tårar på kinden månde rinna. 14. Grefven han talar till stalldrängen sin: «Hvad månde den drömmen betyda?» 15. «Den drömmen, den drömmen, den bådar väl sorg, att jungfrun hon grämer sig till döden.» 16. Grefven han talar till stalldrängen sin: «Du sadlar mig upp ett par hästar. 17. Den ene till mig, den andre till dig, så rida vi till min sköna jungfru! — För falla lalalalla lalla lalla la, så rida vi till min sköna jungfru.» — 18. När de hade ridit ett stycke vägen fram, så hörde de klockorna ringa. — O, ack hvad sorg, o, ack hvad sorg, hvad sorg månde detta väl vara? — 19. När de hade ridit ett stycke längre fram, så sågo de grafvarena gräfva. 20. «I grafvare min’, I grafvare fin’, för hvem reden I denna grafven?» 21. «Vi reda den graf för en ros så skön, som snart skall mullna uti jorden.» 22. När som de ridit ett stycke längre fram, så sågo de bärarne bära.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>