Folkdiktning, visor, sägner, sagor, gåtor, ordspråk, ringdansar, lekar och barnvisor / 56 (1880) Author: Eva Wigström Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

8. «Ack, hur skulle jag kunna komma på din faders gård och vara både halter och lam, jag, som hafver sadlar utaf rödaste guld och betsel utaf hvitaste silf!» 9. Och ungersven slog upp sitt snöhvita armlin, slog jungfrun på blekblommad kind: «Och aldrig skall du följa en riddare af land förrän han gifvit troheten sin.» 10. «Ja, om jag upplefde den dagen, jag öfvervinner all min harm, så lefver jag väl den dagen, jag ser dig både usel och arm. 11. Ja, om jag upplefde den dagen, jag öfvervinner väl sorgen min, väl ser jag dig komma uppå min faders gård och vara både lamer och blind.» 12. När sju år och sju dagar voro gångna förbi, så hörde Gud den jungfruens bön, så kom der en tiggare till hennes faders gård, han var både halter och lam. 13. «Stånder upp, stånder upp, mina söner båda två och gifven eder fader en bit bröd, jag minnes så godt, som det var i samma stund, då du svarte mig, du led ingen nöd. 14. Stånder upp, stånder upp, mina söner båda två och gifven eder fader ett glas vann (vatten) jag minnes så godt, som det var i samma stund, då du svek mig i främmande land. 15. Stånder upp, stånder upp, mina söner båda två och gifven eder fader ett glas vin, jag minnes så godt, som det var i samma stund, då du var allra kärasten min.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>