Folkdiktning, visor, sägner, sagor, gåtor, ordspråk, ringdansar, lekar och barnvisor / 59 (1880) Author: Eva Wigström Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

13. Skön Anna hon talar till hans moder så: — Svärmoder hon henne månde kalla — «Får jag nu gånga mig i brudesalen in, min herres unga brud att skåda?» 14. «Ack ja, ack ja, det må du väl få, i brudehuset må du få gånga; tag du din skönaste skrud uppå; dina söner och tärnor dig må följa.» 15. Skön Anna hon in om dörren steg, hon var klädd i skarlakanet röda, hennes sju söner före henne gick; hon kände stor ångest och möda. 16. Skön Anna hon gångar sig till brudparet fram med sina sju söner att stånda, de buga och de niga för unga bruden fin, men mest för sin konung och fader. 17. Skön Anna tager silfkannan i hand, för bruden hon började att skänka; tårarne henne på kinderna rann, som perlor, så månde de blänka. 18. Bruden hon går för sin brudgum att stå, hon sade: «Konung, min herre, hvar kommer den sköna jungfrun från, hvi gråter hon nu väl så svåra?» 19. «Hören I, kära bruden min, jag vill er för sanning nu säga; hon är min systerdotter fin, är kommen ifrån främmande landet.» 20. Och konungen talar till unga bruden sin: «Min nådiga fru och furstinna, hvad lofven I gifva den jungfru fin, att I hennes vänskap må vinna?»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>