Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
herregodset Wrams Gunnarstorp, och gick han då sjelf
dit. Då han kom til ladugården stod der en flock karlar
rådplägande om bästa sättet att binda en ilsken «orne»
(fargalt), som skulle slagtas. Fargalten var ovanligt stor
och så arg som ett vildsvin. Då Tufve närmade sig
kar-lame, igenkände några af dem honom, som den der så
hårdhändt lekt med dem på Östergård; och föll det dem
nu in, att de för godt pris kunde få hämd på honom.
Tufve frågade efter «frälsebefallningsmannen» (förvaltaren),
och en af vramlingarne erbjöd sig att följa Tufve till honom,
men först ville han hafva Tufves hjelp för att binda en
gris, som skulle slagtas. Tufve jakade härtill och gick
utan misstanke före vramlingen in i svinstian, hvarefter
karlen slog igen dörren, lemnande Tufve allena med det
ilskna djuret.
Vid det högljudda skrattet af de öfrige vramlingarne
utanför svinstian, förstod Tufve, att man ej der glömt
kvällstrakteringen på Östergård och att det nu gälde att
värja sig i en strid mot den beryktade galten. Denne
rusade mot honom, men Tufve grep galten i strupe och
ryggborst, fälde honom till marken och satte sitt knä mot
galtens bringa, så det knakade i den horstige fiendens
refben. Derpå ropade han till de lyssnande vramlingarne:
«Viljen I ha ornen lefvande, så kommen snart, ty håller
jag honom längre, blir han kall 1» De häpne karlarne
måste nu tacka för hjelpen och så låta Tufve gå sin väg.
På herregården Pilshult, ej långt från Dufvestubbe,
bodde i den tiden en man vid namn Hasenkam, som var
lika beryktad för sin styrka, som för sin stortalighet.
Denne utländing hade, innan Tufve Jönsson vunnet sitt
stora rykte, varit ansedd som hela ortens oöfvervinnerlige
Goliath. Honom harmade det, att denne skånske bonde
skulle göra storverk, hvilka rakt stälde Hasenkams
brottningar og slagsmål i skuggan. Dessutom märkte ban, att
bönderna ej visade honom samma vördnad som förut, och
han förstod sig på, så utländing han än var, att det var
medvetandet af, att de bland sig egde en af deras likar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
