Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
denna dag, nej. Ty lånar man sådant ut till slikt folk,
så förgöra de det, så man aldrig får drickat eller ölet att
jäsa, grädden låter ej tjärna sig till smör — ingenting af
det slag, som man lånat ut, lyckas för en. Då får man
anlita en klok för att få förtrollningen häfd.
Det är ej längre sedan än omkring femtio år tillbaka,
att vår granne hade fått hela sitt hus förgjordt: inga
kalfvar, föl, lam eller kycklingar föddes under år och dag
på deras gård. Smör blef der ej, fastän de alltid
ordentligt lade en nypa salt i tjärnan och några saltkorn under
henne, samt slog kors öfver locket. De försökte med att
sätta ett eldstål eller en knif vid tjärnstocken; ja, der
sköts med krut öfver tjärnan, men ingenting hjelpte. Så
var det äfven med brygd och bak; ingenting lyckades för
dem. Då sändes der bud till en klok herre, det var en
resande, ingen af dem som vi andre kände till. Han
lofvade att gifva hexan sin lön, men han satte som vilkor
för att han skulle hjelpa dem, att de under tre dagar ej
fingo låna ut det minsta grand, hvad det än månde vara.
Han lät dem så anskaffa en svart hund, med ej ett enda
hvitt hår på kroppen. Den begrof han lefvande ute på
marken en morgon innan solen stod upp. Derpå borrade
han hål i alla trösklar och lade trollrökelse i hålen. Sedan
tog han en knif och skar upp bölderna på hästarnes och
kornas ryggar. Der välde då stora maskar ur dem, och
den kloke sade, att det var alla de djur, små och stora,
som varit bestämda att födas på gården under året; hexan
hade förvandlat dem alla till maskar.
Nu ville vår granne gerna se hexan, som förgjort allt
detta för honom; han hade, förstås, nog sina misstankar,
men han ville dock vara rigtigt viss på sin sak. Den
kloke ville just ej så gerna mana fram hennes skepnad,
men mannen var envis. De stängde sig inne i bränneriet
— det var under hösten, så detta stod öde — och der
blef strängt tillsagdt, att ingen nu fick gå dit. Han skulle
mana fram hexan ur ett stort tomt mäskkar; men just
som hennes panna och ögon blefvo synliga, tyckte de att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
