Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
om man lägger ett silfvermynt på ena ändan af ett bord
och senan på den andra, så har hon hoppat fram till
penningen.
Det tillkommer derför hvarje förståndig mor, att se
sig för och akta på allt, så väl under denna tid, som
sedan barnet kommit till verlden, synnerligast innan det
blir döpt. Ljuset bör under denna tid aldrig släckas under
natten; barnets linne må ej hängas ut i luften, och man
må ej glömma att slå korstecknet öfver barnets vagga.
Försummas något af detta, kan trollen få magt med den
lille hedningen, byta sig till barnet och lägga en af sina
ungar i stället. Sådana bytingar ha liten kropp och mycket
stort hufvud, de växa ej, fast de äta för sju, och de lära
sig hvarken tala eller gå. Det säges, att en kvinna, som
fått sitt odöpta barn bortbytt, fick det rådet att sätta en
gryta vatten öfver elden och då det kokade doppa
bortbytingen deri. Hon gjorde så, men just som hon höll
trollungen i benet och skulle doppa ner den, hördes ett
susande i skorstenen, trollbytingen for upp genom luften,
och inne i vaggan låg hennes eget barn, friskt och vackert.
När så barnet skall döpas, är det ens skyldighet att
se till, att det får en gudmor, som ej är allt för argsint.
Det är visserligen ingen lätt sak att afstyra, då våra
närmaste slägtingar, en efter annan, står i tur till att hålla
barnen. Men kan man slippa en «arrigbissa», så är det
väl, ty barnet ärfver snarare hennes sinnelag än sin fars
och mors. Jag slapp lyckligt från min ena svägerska, ty
hvar gång vi skulle hålla barndop gick hon sjelf i
väntande dagar, och ingen fruktsam kvinna vill eller får hålla
ett barn till dopet, ty det bringar ett af barnen döden.
Gudmodern bör ha ett silfvermynt i sin ena sko och
barnet ett i sin linda, så slipper det att pröfva fattigdomen.
Då en kvinna skall kyrktagas, är det bra, om hon
går tigande till kyrkan, ty då får barnet ett tystlåtet sätt,
så det ej kommer i skada för munnen. Der är ingen
som gerna vill bli den förste, som får besök af en
kyrkogångskvinna, ty i det hus hon först kommer, der blir
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
