- Project Runeberg -  Folkdiktning, visor, sägner, sagor, gåtor, ordspråk, ringdansar, lekar och barnvisor /
105

(1880) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

marelockar i deras svansar och manar. Sådana hästar kunna
sällan hvarken få hull eller trefnad. Det är derför bra
att spika en död skata eller uggla öfver stalldörren, eller
ock lägga en bit eldstål öfver dörrträet eller sätta ett
stycke flygrönn der, så kommer hon ej in i stallet, liksom
det äfven är nyttigt att måla antingen hjulkors eller ett
vanligt kors på ladugårdsdörrarne, för att hålla annat
trössale borta från boskapen.

Varulfven gör ej kreaturen någon skada, ej heller
söker han göra menniskor i allmänhet något ondt. Han
sträfvar blott efter att blifva löst ur sin förvandling, men
detta kan antingen blott ske derigenom, att han öfverfaller
en fruktsam kvinna, rifver fostret ur hennes lif,
söndersliter barnet och dricker den oföddes hjertblod, eller ock
kan han befrias, om en fruktsam kvinna är modig nog
att vända sig emot varulfven och säga: «Tvi dig, du är
en varulf!» Varulfven uppenbarar sig i skepnad af en
svart hund med blott tre ben. Han öfverfaller sådana
hafvande kvinnor, som äro oförståndiga nog att ensamna,
utan att vara åtföljda af en karl eller en gosse, färdas ute
på vägar och stigar nattetid. Men han kan äfven komma
in i huset genom kökets rännstensöppning; derför bör
denna alltid tilltäppas i de hus, der en sådan kvinna
finnes.

Det har en gång händt, att en gift hustru, som vid
midnattstid gått upp ur huset, för att se efter sin man,
blef öfverfallen af en varulf. Han bet sig fast i hennes
filtkjortel; men hon slet sig lös och kom oskadad in.
Hon lade sig i sin säng, somnade och hörde ej, när
mannen kom hem. Men hon vaknade tidigt, och då hon
såg på sin sofvande man, märkte hon, att han hade en
bit af hennes kjortel mellan tänderna. Nu förstod hon,
hvarför han, alltsedan hon börjat vänta på deras barn,
aldrig ville vara hemma vid midnattstid: Han ville ej köpa
sin räddning med hennes och barnets lif; men då hon
lemnat huset, kunde han ej skona henne. Hon visste nu,
att hennes make var en varulf, men hon satte sig med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:24:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wefolkdikt/0113.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free