Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det än skulle vara, så tillstod hon för honom sin ängslan
öfver att ej kunna komma med sina kamrater till Blåkulla
och få höra hvad der rådslogs om.
Mannen sporde, om han ej kunde fara i hennes ställe.
Jo, det kunde gå an, om han bara i allt följde de
föreskrifter hon ville gifva honom. Detta lofvade han. Så
gaf hon honom sin skepnad och lemnade honom ett
skäkteträ, med hvilket han på lek skulle fäkta mot hexorna,
men hvarje gång han högg till någon af dem skulle han
säga: «Sårt i dag, helt i morgon!» Derpå smorde hon
ugnsrakan med trollsalfva och underrättade mannen om,
att han kom upp genom skorstenen om han sade; «Rätt
upp och rätt ut, öfver alla boketoppar!»
Men mannen hade alltid haft ett horn i sidan till
hustruns kamrater, och som han var soldat, så bytte han
ut hustruns skäkteträ mot sitt goda svärd, och så for han
åstad till Blåkulla. Der lektes och dansades, men inte
var det granna lekar, och då nu hexorna började fäkta
med sina skäkteträ, högg soldaten med sitt svärd och
måttade alltid efter hexornas näsor och öron. För hvarje
hugg han gaf dem, sade han: «Helt i dag, sårt i morgon!»
derför sågo hexorna hiskliga ut i synen, när de kommo
hem.
Nu kan en väl tänka, att soldatens hustru af alla sina
kamrater blef hållen för en förräderska och stod i fara
att bli straffad af dem och deras öfverherre, om hon ej
straffade mannen. Derför tog hon, der hon låg på sin
bädd, två strå af sänghalmen och gjorde deraf en
«tolla-bössa» (potatisbössa), laddade den med något trolltyg och
sigtade på mannen. Men han vek undan, och väl var det,
ty skottet gick tvärs igenom dörrstolpen.
Det är en känd sak, att skatan vet, när der skall
komma främmande till huset, ty då skrattar hon jemt i
gården eller i trädgården. Men märkligare var det med
en skata, som höll till en tid hos ett ungt bondfolk. Det
kan väl nu vara omkring tolf år sedan N. N. i T. dog och
lemnade sin stora gård åt sin unge svärson och dotter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
