Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gubben hade varit en driftig man, som var först uppe
och sist i säng, men svärsonen tog tiden lätt och sof
länge om morgnarne. Detta gick ej lång tid förrän en
skata kom hvarje morgon, just på samma tid, som den
förre husbonden brukade stiga upp, hon satte sig intill
fönstret vid svärsonens säng och skrattade och skrattade,
så han ej fick ro att sofva. Folket tänkte sin del om
detta, och svärmodern samt hustrun hade nog äfven sin
mening om, att skatan på ett eller annat sätt kunde ha
samband med den aflidne mannen och fadern, eller kanske
just var det han, som på detta sätt såg till sin forna
egendom. Men den unge husbonden, som skulle vara så
der litet bildad, ansåg det för simpelt att tro på
någonting gammalt, han brydde sig hvarken om himmelen eller
afgrunden, blef ond såväl öfver skatans morgonbesök, som
öfver det tal der gick om henne. Han hade flera gånger
hotat att skjuta fogeln, men hans hustru hade allvarligt
bedt honom låta bli den gerningen. Hur det än var, så
tog mannen en dag ändå sin bössa och sköt skatan.
Hustrun blef förfärad och sade honom, att det skottet visst
kom att stå honom dyrt, och det trodde också svärmodern,
allt husfolket och grannarne med. Mannen sjelf sökte väl
slå bort sådana tankar; han var ju bildad och trodde ej
på skrock. Länge gick det dock ej, förrän man kunde
se, hur han började magra och tvina bort, och innan årets
slut låg han i grafven. Det är för öfrigt ej någonsin bra
att skjuta en skata, ty det drar ofärd öfver gerningsmannen.
Skatan är ingen god fogel; hon hånskrattar nattetid om
något ondt, som till exempel när tjufvar närma sig hus
och gård.
Somliga förneka dock detta, liksom de ej vilja tro,
att en kyrkogrim finnes till. Hur lärda de än äro, så
veta de ej, att, åtminstone förr i verlden, ingen kyrka
bygdes förrän antingen en tjur eller en tupp blifvit
lefvande nedgräfd på platsen. Kyrkogrimen vaktar kyrkan,
så att ingen öfverdådig och lättsinnig menniska, bara af
sjelfsvåld, skall våga sig der in nattetid. Det har händt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
