Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
äfven till gamla träd, när de stodo på ättehögar, som
värn mot trollen.
I min ungdom kände jag flera gamla kvinnor, som ej
villa spinna på Torsdagen, emedan de höllo före, att
rockarne då blefvo förhexade af trollen, så att snodden jemt
flög af. Torsmånad hade sina märkdagar. På St. Påls
dag ville man helst slippa att lägga sele på någon häst,
och är denna dag klart väder och solsken, blir året rikt
och godt. Åska under Torsmånad var äfven ett tecken
till god gröda. Torsmånads-öl borde gömmas till den
dagen rågen skars om hösten, och somliga slogo några
droppar deraf på dragdjurens foder, då vårarbetet skulle
börja; det gaf dem styrka och uthållighet. «Torbosen»
(torndyfveln) hjelptes alltid upp på sina ben, då han kommit
på ryggen, ty af den kunde männerne om våren få råd,
om de, för nattfrostens skull, borde så tidigt eller sent.
Hade han sina löss under frambenen skulle der sås tidigt,
sutto de under bakbenen, blef våren sen. «När fru Göja
flitigt ristar sina blår, så blir det ett godt år» (snö i
Februari) och «för Peter Katt (22 Februari) lyfter vintern
på sin hatt.» Väter fru Sara i nötterna, blir der inga kärnor
i dem. Regnar det Sjusofvaredag, blir det regn hela sju
veckor derefter; men ingen vecka på hela året är dock så
våt, att ej solen skiner så länge på Lördagen, att jungfru
Maria kan få torkadt en barnskjorta. Äta hundarne gräs,
vänta de regn, likaså katten när han sofver på hjernan
och svinen när de gnällande slåss om sänghalmen. Sådant
vädret är om Fredagen, sådant blir det också följande
vecka. «Aftonrodnad har intet att sätta; men
morgonrodnad ger en våter hätta», och «Dymmeldagsväda,
kommer mången man att gräda.» Detta är ord, som ingen
nu aktar på, men som i min ungdom bestämde många
göromål; så gjorde äfven ny och nedan samt djurkretsens
bilder. Jag minnes, att min far och hans vänner aldrig
sådde ärter under stenbockens tecken, ty då blefvo de
hårda som sten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
