- Project Runeberg -  Folkdiktning, visor, sägner, sagor, gåtor, ordspråk, ringdansar, lekar och barnvisor /
130

(1880) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

som jag hört omtalas. Han hade nemligen i dessa trakter
gått ut, för att leta efter sin husbondes kor, och hur han
letade blef det sena kvällen; vilse hade han gått och inga
kor hade han funnit. Då såg han på afstånd ett ljus
tindra längre in i skogen, och i den tro, att der bodde
menniskor, gick han dit. Ja, der låg ett hus, dörren stod
öppen, han trädde in och helsade god afton. Vid
bordsändan, med ryggen mot stugans vägg, satt en kvinna;
drängen trodde att det var husmodern, hvadan han sporde
henne, om han fick låna hus öfver natten. «Det kan godt
ske», svarade hon, «du kan lägga dig i den bäddade
stugsängen.» Han tackade och började kläda af sig, och
kom så att kasta sin fällknif på sängdynan. Väl tyckte
han, att der hördes ett plumpsande, som om knifven fallit
i vatten, men trött, som han var, satte han sig i sängen
och sade: «Så, i Jesu namn, nu har jag gått nog i dag!»
Men som han sade detta, sjönk han ned i en pöl, så
vattnet stänkte upp öfver honom. I det samma var huset,
med allt hvad deri fans, försvunnet; drängen fann sig
sittande i en vattenpöl inne i skogen, och hans kläder
hängde på en buske bredvid honom. Men han kunde tacka
det namn han nämt, att han slapp undan som han gjorde,
ty hade han lagt sig i skogsnuans säng, skulle snart
hennes man kommit och plockat honom i sönder.

För en mansålder sedan hände det sig i Stenestads by,
att en bonde, som var uti skogen för att på ljusa dagen
se efter sina kreatur, fann ett lam, som låg allena vid en
buske. Han tog det varsamt och bar det hem i sin stuga,
der moran pyslade om det på bästa sätt och lät det ligga
under ugnen. Senare på dagen gick mannen åter ut i
skogen, då hörde han en klagande röst, som sade: «Mitt
pjön, mitt pjön! Hvar är mitt pjön?» Mannen förstod
nog att det var någon, som sökte och ropade efter sitt
barn, men då han ingen såg, gick han hem och in i
stugan. Här berättade han hvad han hade hört, och
undrade hvem det kunde vara, som så ropade efter sitt barn.
«Det var min mor», skrek då lammet och satte af utom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:24:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wefolkdikt/0138.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free