- Project Runeberg -  Folkdiktning, visor, sägner, sagor, gåtor, ordspråk, ringdansar, lekar och barnvisor /
137

(1880) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att de grufkarlar, som i och för grufhästarnes vård
tillbringa nätterna i grufvan, stundom få se små varelser,
mörkklädda pyslingar, komma fram i grufgångarne. Är
der någon grufkarl, som de fäst sig vid, så hugga de löst
stora kolstycken för honom tills han kommer om
morgonen; men för onda och vrångsinta menniskor arbeta de
aldrig. Det tros också, att när det knäpper och knakar i
schakten, så är det dessa små pyslingar, som varna för
grufras, ty sådant varsel höres der alltid innan dylika ras
inträffa.

De snällaste och vänligaste af alla sådana väsen äro
dock de små vättarne, hvilka bo under golfven hos goda,
hederliga menniskor. Min mors yngre syster, som lefver
ännu och bor på Höganäs, har sett dem mången natt i
sin lilla stuga. De kommo, i månljusa nätter, fram under
hennes säng, klädda i hvita klädningar, och höllo
hvarandra i händerna och dansade i ring, men de voro ej
större än små dockor. Moster, som varit gift, har nu
gamla barn, nästan vid samma ålder som jag, och det
hände henne mer än en gång, att vättarne ammade hennes
dibarn. Detta kan man se deraf, att barnets träck blir
grönt af vättemjölken.

Hon talade äfven om något, som hon väl ej sjelf
upplefvat, men som hon hört berättas af trovärdiga personer.
Det hade nemligen händt på ett ställe, att en vättekvinna
kommit till husmodern och bedt henne om lof att få hålla
bröllop i hennes dagligstuga och sedan dansa på logen.
Hustrun sade ja, ty hon var god vän med vättarne, som
ofta brukade låna än ett än ett annat, hvad de behöfde,
af henne. Vätten tackade för tillåtelsen, men sade att
bröllopet skulle komma att vålla henne förargelse af
mannen, men det skulle hon ej bry sig om. Om kvällen såg
hustrun hur brudstassen kom fram under kakelugnen;
brudens vagn drogs af ett par små, små hästar. Just der
bröllopståget skulle fram stod ett af bondens barn och åt
sina mjölksoppor (brödbitar i mjölk); den ene lille hästen
slog till barnet, så det stötte omkull mjölkskålen. Hustrun

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:24:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wefolkdikt/0145.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free