Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hemtade gårdens behof af bränsle och redskapsvirke, så
att, då vi om vintern skulle dit, körde vi alltid från
hemmet kort efter midnatt. Då hände det sig en klar, grann
natt, att som vi körde: gårdsdrängen före, så husbondens
son, en trettonårs pojke, och så halfkarlen, då började
pojken köra i «kringelikrok» på vägen, som om han
försökte köra förbi någon, som ej ville släppa honom fram.
Halfkarlen skrek till pojken, att han skulle hålla sig midt
på vägen och köra på, men han skrek till baka, att han
ej kunde komma fram för en man, som körde före honom
— det var en från Kullen, som sålde sill, trodde pojken.
Halfkarlen till att svärja och skälla på pojken, denne svor
öfver sillgubben, men ratsch! flög pojke, hästar, vagn,
hela tutten ut i gropen. Halfkarlen till att svärja etter
värre. — «Var det till att köra — vägen var ju slät som
ett golf!» Men både han och pojken fingo betala, att de
ej höllo munnen; pojken hade fått ett dugtigt hål vid
tinningen, och nästa natt låg halfkarlen och spottade blod.
Ingen af oss såg eller hörde någon sillman eller kärra.
En annan gång, då vi körde till skogen, sågo vi alla,
just i soluppgången, liksom den vackraste stad sväfva i
luften, det var en ljuflig syn — ja, i himlen är der stor
härlighet. — Det är annars de underligaste ting man får
se på himlen. Min far talade ofta om stjernan med det stora
riset, som så länge hade visat sig och bådat den stora
ofreden. Hvarje gång en af stjernorna falla ned till jorden,
så slocknar ett menniskolif, sådant får man ju så ofta se.
Men skulle man få lefva den dag, då här är fyra åskor
på himlen, så det blixtrar från öster, vester, söder och
norr, så få vi se yttersta dagen. Tre åskor på en gång
kan man få se, det är då ej lätt för troll och svarta kattor
— de äro af samma art — att gömma sig. Aldrig
brukade kvinnor förr att gå med ytterkjorteln uppslagen öfver
hufvudet i sådant väder, ty då kunde lätt ett troll gömma
sig deri, och då träffades kvinnan af tordönsstenen, som
var ämnad åt trollet. På samma sätt gick det, om man
kröp i skjul under ett träd, eller man gaf sig till att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
