- Project Runeberg -  Folkdiktning, visor, sägner, sagor, gåtor, ordspråk, ringdansar, lekar och barnvisor /
154

(1880) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

i sin husbondes bränneri. Han visste att här var en tomte;
han såg honom ofta i sin lilla topphufva gå der och pysla.
En natt somnade han från bränvinspannan, så den kokte
öfver, men han fick sig af tomten en sådan sinkadus på
örat, att han blef så vaken, att han nog aldrig mer
somnade från bränvinspannan. Min kvinna tjenade i
Kristianstad i en gård, som egdes af en bagare, och der, i
bageriet, var alldeles fullt med rå, som lefde och gingo på
hvar eviga natt, som om de varit menniskor. Der var en
stalldräng, som hette Jöns, han skulle alltid väcka bagaren
vid tvåtiden, så brödet kunde vara färdigt klockan sex.
Men en morgon fick bagaren sofva öfver sig; han blef då
så rasande arg på Jöns, och min hustru frågade också
drängen, hur han så kunde glömma sig, då han ändå vid
denna tid steg upp, för att se om hästarne. Men Jöns
försäkrade, att då han klockan två gick för att väcka
mästaren, var der ljus i bageriet; det brann i bakugnen, och
han hade tydligen hört, hur de kaflade ut degen der inne.
Han hade ej kommit att tänka på rån, utan trodde det
var bagarne, som redan voro i arbete. Det var ändå
enfaldigt af Jöns, att så låta narra sig af rån, ty han visste
ju bäst sjelf, hur det stod till i stallet. Der fans en spilta,
som var något underligt med, ty den häst, som stäldes
der, frustade, slog och stampade, så svetten skummade af
honom. Det gick så med alla hästar, som stäldes der,
men spiltan måste begagnas, ty der fans ej rum nog den
förutan.

När jag var pojke och var hemma hos mina föräldrar,
som hade gård och jord nere på Malmöslätten, erfor jag
något liknande, men det var maran, som regerade i vårt
stall. Vi hade ett par små hästar, som blott begagnades
till lättare körslor, derför var det min lust att hålla dem
rena, blanka och kammade; men hur väl jag redde ut
deras svansar och manar om kvällarne, så voro de om
morgnarne så fullflätade af marelockar, att jag hade ett
evinnerligt besvär att plocka upp dem. Hästarne hade
dock ej skada hvarken af marelockarne eller af allt det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:24:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wefolkdikt/0162.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free