- Project Runeberg -  Folkdiktning, visor, sägner, sagor, gåtor, ordspråk, ringdansar, lekar och barnvisor /
161

(1880) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tillsade kvinnan att taga bort ormen, ty blott hon kunde
göra detta. Hon var rädd, men hon lydde ändå presten,
och så lyftades penningekitteln upp. Men så sade presten,
att kvinnan skulle taga några af slantarne, lägga dem ned
i hålet och ormen ned på dem, ty denne var mannens
själ. Så blef hålet igenfyldt och stenen lagd på sitt förra
ställe.

Många äro så fåviska, att de gräfva i jettehögar
(ättehögar), i tanke att der finna skatter, men sådana menniskor
drabbas alltid af ofärd. Min far var visst icke så dumsnål,
men han fick dock på sätt och vis erfara, att man ej skall
försöka draga någon nytta af sådana högar. Han hade en
sådan på sin mark, och hvar gång der plöjdes, togs der
alltid en bit med af högen, så till sist bara brinken stod
kvar. Då var der en husman, som sade till min far, att
det var en ringa konst att nu jemna ut hela högen, så
der också kunde plöjas och sås. Han erbjöd sig sjelf
att göra arbetet tillika med de karlar han ville lega. Far
sa’ ja härtill; men knappt hade husmannen börjat hacka
och gräfva i högen, förrän han blef så lam, att han nästan
hvarken kunde tala eller gå. På samma sätt gick det med
karlarne, hvilka ville fortsätta gräfningen; sedan förbjöd
far någon att röra i högen, den fick stå som den stod.
Der nere på slätten finnes en mängd jettehögar; der ligga
icke mindre än fyra — om jag ej missminner mig — vid
en byväg mellan Grefvie och Åkarp. Denna väg var stygg
att köra nattetid, ty hvem som kom der, fick sin vagn
stjelpt upp och ned, och det midt på släta vägen.
Bönderna i orten visste grant detta och körde derför hellre
en hel mils omväg, än förbi dessa högar, fast man aldrig
hörde att någon, som så der blef vält omkull, just fick
någon vidare skada.

Vid Arrie, nära den plats der Arrie skvadron har sin
exercisplats, fans fyra höga uppstående jettestenar, och
deröfver låg en flat sten som tak. Der inne har jag ofta
som pojke lekt vid dagsljus. Folket, som bodde i närheten
af dessa stenar, sågo mången natt, hur ljus brunno och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:24:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wefolkdikt/0169.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free