- Project Runeberg -  Folkdiktning, visor, sägner, sagor, gåtor, ordspråk, ringdansar, lekar och barnvisor /
169

(1880) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ha kommit ända in om prestens köksdörr, men presten
— han hette Sebastien — hade en bok, somliga påstå
att det var en svartkonstbok, och med den manade han
draken ut ur köket och in i ättehögen.

På Trelleborgs vestre vång bodde i min mors
barndom en trollkvinna, som hette Albecksfrun. Hon var
syster till Gya, som bodde på Skanörs ljung. Gya gjorde
dock aldrig folk något ondt, fast hon brukade slå följe
med dem, som skulle vägen fram förbi Albecksfruns
tillhåll. Men denna hennes syster var stygg, så det förslog
för dem begge två. Än förvillade hon vandrare, än skrämde
hon hästarne, när folk körde förbi, eller ock fann hon på
andra stygga hyss, så folk helst lät bli att färdas der i
mörke. Ibland stälde hon sig vänlig mot folk, så att, då
hon hade sin slägt samlad hos sig på gille, hon kunde
få i sinnet att bjuda in alla, som färdades der förbi; men
en kan nog tänka, att der ej var många, som hade lust
till sådant gille, om de eljes kände Albecksfrun rätt. Der
hade en gång varit en mjölnare i Hallemöllan i Trelleborg,
han hade haft den oförvägenheten att vara med på ett
dansgille hos henne. Han blef hederligt undfägnad, hvarpå
han dansade och höll sig lustig med trollen; men hur det
var, så bar det sig så illa, att han kom att slå i tu en af
Albecksfruns vinpokaler. Mjölnaren ville godtgöra skadan,
men trollet ville ej ha andra pengar än silfver med krona
på, och sådant hade han ej på sig. Han fick anstånd
med betalningen, men då han kom väl hem, brydde han
sig ej om sin skuld till Albecksfrun. Då han ej hördes
af, skickade hon en natt ett par troll till honom för att
kräfva pengarne, men nu var han i godt bevar i sitt eget
hus, och derför sade han, att det skulle vara ett bra dåligt
gille, der ej något glas gick i kras, och att han ej
ämnade betala. Då lofvade trollen, att det skulle bli både
honom och hans efterkommande en dyr pokal; en
menniska skulle alltid ligga sjuk i gården, och med kreaturen
skulle der aldrig bli någon trefnad, förrän skulden blef
gäldad. Min mor sade, att allt detta gick i fullbordan och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:24:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wefolkdikt/0177.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free