- Project Runeberg -  Folkdiktning, visor, sägner, sagor, gåtor, ordspråk, ringdansar, lekar och barnvisor /
175

(1880) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ned på ängen, der de slagit sig ned om natten för att
beta hästarne, och höllo sig helt tysta. Vagnen for dem
ljudlöst förbi, men råttorna blefvo allt större och större,
ju mera synen aflägsnade sig, och snart hördes åter
vagnsbuller och hästtraf.

Det har också händt i min tid, att ett par gesäller,
den ene var skomakare, den andre snickare, vandrade
länge förgäfves, innan de kunde få arbete. De blefvo
svårmodiga öfver detta, ty de voro ordentlige karlar. Som de
då gingo, kommo de in i en skog, och då kände
snickaren sig så trött och sömnig, att han ville hvila en
stund. Skomakaren samtyckte till rasten, fast han ej sjelf
var benägen för hvila, och som han var mycket orolig
öfver deras öde, kunde han ej få en blund i sina ögon.
Snickaren somnade deremot genast, och som nu kamraten
ligger och ser på honom, får han se en hvit mus komma
ut ur hans mun och springa bort till ett träd, vid hvars
rot hon började krafsa och gräfva allt hvad hon förmådde.
När hon så hållit på med detta en stund, kom hon tillbaka
och kröp åter in i snickaren genom hans mun.
Skomakaren undrade i sitt sinne, om detta kunde vara någon
ond magt, som bodde i hans vän. Men nu vaknade denne
och sade, att han haft en dröm, som han önskade hade
varit verklighet, ty då vore det slut med deras bekymmer,
och troget ville han dela lyckan, liksom motgången, med
sin goda vän.

Skomakaren frågade då, hvad han drömt, och
snickaren berättade, att han tyckt sig vara i sälskap med
kamraten i en skog, och då hade de sett en liten hvit
råtta stå och krafsa vid roten af ett träd, och då de sedan
gräfde på samma ställe, funno de der en läderpåse full
med penningar. Då kamraten hörde denna dröm, förstod
han den syn han sett; de gräfde vid trädet och funno
läderpåsen full med mynt, hvilket de ärligt delade. Derpå
bosatte de sig båda som mästare i samma stad, der de
bo ännu och äro välbergade och aktade män.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:24:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wefolkdikt/0183.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free