- Project Runeberg -  Folkdiktning, visor, sägner, sagor, gåtor, ordspråk, ringdansar, lekar och barnvisor /
178

(1880) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


«Det vill jag se innan jag tror det», svarade
herremannen.

Nå, frun gjorde sina konster, och innan en visste
ordet af, kommo der fyra möss — för herremannens öga
att tycka, men det förstås, att det var helt annat tyale —
dragande med Qvidinge kyrka och stälde henne midt för
herremannens fönster, så han blott behöfde gå öfver sin
gårdsplan för att komma dit. Efter gudstjenstens slut —
det förstås, att presten och hela församlingen var der inne
— drogo åter de fyra mössen — andra säga dock, att
det var två hönor — bort med kyrkan och satte henne
på sitt gamla ställe, men hur det nu var, kom hon att
stå snedt, och det lär hon stå än i dag, säger folk.

Denna fru hade sin slägt i Danmark, så hon for ofta
dit, men alltid lät hon höna eller möss draga sig genom
luften. En gång steg hon i höjden vid Stenestads kyrka
och styrde kurs mot Dagstorp, hvars kyrka dittills ansets
ligga högast bland Skånes kyrkor. Frun visste dock bättre,
ty hon höll samma höjd öfver slätten som den höjd, på
hvilken Stenestads kyrka står; dennas fotsten ligger i lika
höjd med Dagstorps kyrkas torn. Men hon hade dock
styrt något för lågt, ty vagnen stötte här emot tornspiran.

Herremannen tyckte ej om sin hustrus konster, men
hon höll i med dem, och en dag, då mannen önskade
sig nybakadt bröd, sände hon, på samma väg, efter dylikt
från Helsingör, och det kom varmt fram. En gång ville
hon visa honom, att hon på långt afstånd förmådde stanna
alla godsets dragare, der de gingo för plog och årder.
Det lyckades henne äfven med alla, utom två par. Det
ena var två tvillingoxar, och drängen, som plöjde med det
andra paret, hade satt flygrönn i plogen; hvarken öfver
den eller tvillingdjur har trolltyg magt. Till sist ledsnade
mannen vid sin hustrus myckna trolleri och lät lefvande
inmura henne i en vägg der i gården.

Det är icke så fasligt länge sedan; jag hörde talas
derom i min barndom, och sant är det, att i Kristianstad
bodde en fru — jag har ofta hört hennes namn. Hon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:24:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wefolkdikt/0186.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free