Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var alltid så mån om att komma i kyrkan julottan. En
julafton sade hon till sitt husfolk att passa på, att ej hon
och de alla kommo att sofva öfver sig och försumma
ottan. Folket och hon lade sig, alla somnade och sofvo
länge. Men så vaknade frun dervid, att hon tyckte det
ringde till julottan. Hon upp och i kläderna; der lyste
ljus ur kyrkfönsterna, så hon trodde alla voro gångna till
gudstjensten och att hon ensam sofvit för länge. Man
brukade i den tiden sidenkåpor; frun fick sin på sig i
hast och skyndade sig till kyrkan. Då hon kom dit in,
voro alla bänkar fulla af folk, och presten stod på
predikstolen. Men frun undrade, ty hon kände ingen i hela
församlingen. Då hon satt sig i sin bänk, ville hon spörja
sin sidokamrat om något, men denna svarade: «Hade du
intet varit min dotterdotter, hade jag bitit näsan af dig!»
Nu förstod frun, i hvad sälskap hon kommit, och for ut
ur kyrkan, men de döda voro henne så i hack och häl,
att de refvo sidenkåpan af henne, och den blef i kyrkan.
Då hon kom hem, var det något öfver midnatt.
Min man och jag bodde i Vestra Göinge härad;
Grundström var herregårds-skomakare; vi hade hus, jord och
ko; ibland hade min man en gesäll. En hade vi först,
som var rigtigt svensk; efter honom kom en, som talade
danska, men om han var född i Sverge eller i Danmark,
kan jag ej säga. Svensken gick en kväll genom byn, och
såg då framför sig en liten grå man med en toppmössa
på hufvudet. Den lille grå stannade vid Ola Mattessons
port, och der kastade han något från sig, som var så tungt,
att gesällen rigtigt hörde, hur det sade «kvask!» mot vägen.
Gesällen blef intet vidare haj till mods, men han
grundade på detta och talade om saken för oss. «Det är
ingenting underligt», sade min man, «alla känna ju att
Ola Mattes ha Goanissen, så det har bara varit han, som
bar dit säd eller annat.»
Ja, hur det hängde ihop med Ola Mattes skall jag
låta vara osagdt, men visst och sant är det, att han var
den rikaste mannen i byn, och alltid hade han tillagt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
