Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och hvar gång han drog anden, hörde han också katten
dra sin, men fatt i honom fick han ej. Om morgonen
talade han om denne här katten för oss, och min man
mente så, att det väl bara hade varit maran, för hon
sätter sig ju så der på manfolken. Gesällen sade, att
han hade lust att se henne, och så gick han andra
kvällen igen upp på högällen, och det tidigt ändå. Men väl
han lagt sig kom katten, och som gesällen ej heller då
kunde få fatt i honom, svor han till på sin danska, hvad
Hin han var för en katt. Men då blef der annat af!
Katten for upp på gesällen, tryckte och klämde honom,
så han bara tänkte på att komma ner från gällen. Han
sökte efter sin rock och sina tofflor, men kunde ej få rätt
på någon ting, utan kom, som han var, på bara fötterna
in till oss och bad om han kunde få ligga i sitt rum, det
samma, som Nils bodde i, när Måns kom efter ålrefven.
Men om det nu var för det han svurit och bannat
med sådant trössale, eller hvad, vet jag ej; men det
förföljde honom hvar natt, der han låg i sängen, så hvarken
han eller vi fingo nattro. Så sände min man bud til den
kloke mannen i Stoby. Han kom, helsade och sade, att
herregårdsskomakaren ju hade skickat bud och sagt, att
här var en gesäll, som ej kunde få ro för ett slags
trössale. Vi sade ja, och gesällen förtäljde, hur det förhöll
sig. Då gick den kloke in i kammaren, men om han
lade något i hvart sänghörn eller han bara signade med
handen, kunde jag ej bli rätt klok på; men till sist
frågade han gesällen, om han var rädd. «Nej», svor han
till, «om jag det är!» Då lånade den kloke hans halsduk,
och i denne lade han något, som ingen fick se, hvad det
var, och frågade så gesällen, om denne ville binda duken
kring sin arm eller kring sitt lif (medja). Gesällen trodde,
det var bäst att ha den kring armen, och der fick han
den. Nå, nu skall ni höra! Den kloke lärde nu gesällen,
hur han skulle säga till det der, som kom i kammaren:
Han skulle först läsa Fader vår, sedan skulle han i Guds
namn och vid evangelium fråga, om det var en god ande,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
