- Project Runeberg -  Folkdiktning, visor, sägner, sagor, gåtor, ordspråk, ringdansar, lekar och barnvisor /
194

(1880) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

rådet; det gick, som presten sagt; barnen kommo och
hon gaf dem hvar sitt slag af riset; från den stunden fick
hon ro för dem.

Om den andra flickan säges det, att hon hade en
fästman, som hon höll af, men som hon dock ej ville
gifta sig med, blott för det, att hon ej kunde förlikas
med tanken på, att hon kunde få barn att dragas med.

Då hon en lång tid hade gått och grubblat på denna
sak, mötte hon en dag ute i skogen en gammal man,
som sporde henne, hvarför hon var så bedröfvad, samt
lofvade att ge henne ett godt råd, om hon ville förtro
honom orsaken till sitt bekymmer. Då sade hon honom,
hvad det var, som höll henne till baka från att gifta sig
med den, hon höll af. Gubben svarade, att för den
sakens skull borde hon ej taga sig några bekymmer.
Hon kunde tryggt gifta sig, ty hon kunde nog slippa att få
barn, bara hon en gång hvarje år, sedan hon blef hustru,
steg upp en midnatt och mol fyra afviga hvarf på
handkvarnen. Detta skulle hon göra de fyra första åren, sedan
var all fara för den saken förbi.

Hon blef glad öfver rådet och lydde det samma; men
när så de fyra åren voro förbi, kommo hvarje natt fyra
små barn till hennes säng och spottade på henne. Nu
fick hon stor ånger och sorg och visste ej, hur hon
skulle kunna försona den stora synd, hon gjort. Då
drömde hon en natt, att hon en midnattsstund borde gå i
kyrkan och afbedja sitt brott, så skulle hon få frid. Hon
gick till kyrkan, och då hon kom upp i koret, såg hon
de fyra barnen stå vid dopfunten. De kommo nu, det
ena efter det andra, fram och spottade på henne. Då
föll hon på knä och bad Gud och dem om förlåtelse för
sin svåra synd. Dervid försvunno barnen, kvinnan gick
tröstad hem, och då hon om morgonen synade sitt hvita
högtidsförkläde, som hon haft på sig om natten i kyrkan,
så såg hon fyra blodfläckar på det hvita tyget.

Sedan min man och jag bott några år i Göinge,
flyttade vi til Helsingborg, och vi fingo erfara, att ej heller i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:24:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wefolkdikt/0202.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free