- Project Runeberg -  Folkdiktning, visor, sägner, sagor, gåtor, ordspråk, ringdansar, lekar och barnvisor /
197

(1880) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

genast hål deri och föllo klingande ned på golfvet. I
Staffan Gåsfots tid sände man bud till honom, om han
ville komma och mana ned Bille i Benarps å. Staffan
kom, Bille likaså. «Nu får du stå fast, Staffan Gåsfot,
om du skall mana ned mig», sade spöket. «Väl har jag»,
svarade gudsmannen, «stulit en gås, men det skedde blott
för att köpa mig en bibel, och med den manar jag dig,
i Treenighetens namn, ned i djupet, du osälle ande!»
Och då måste han ned.

Andra säga, att Staffan jemte två andre prester hållit
vakt i Helsingborgs kyrka, för att der mana Bille ned i sin
graf. Men vid midnattstid, då Bille höjde sig upp från
grafven, flydde de två presterna och lemnade Staffan allena.
Efter någon ordstrid mellan honom och Bille om den
stulne gåsen, slog presten Bille i hufvudet med boken,
och så sjönk han åter ned i grafven.

För omkring trettio eller fyrtio år sedan hände det
sig, att en göing, som körde omkring och sålde humle och
pottaska, kom till Rosendal och bad om herberge öfver
natten. Och som herskapet ej var hemma, föll det
betjenterna in att spela göingen ett spratt. De förde honom
derför in i Billes sängkammare och lät mannen ligga i
spöksängen. Göingen tyckte, att der visades honom allt för
stor ära, då han fick ligga i ett så fint rum, men betjenten
sade, att då herskapet var borta, kunde gerna göingen
vara herre en gång. När han då sofvit en stund, vaknade
han dervid, att tre herrar kom in i rummet och satte sig
till att spela kort. Mannen såg genast, att det var
gengångere, han steg derför tyst ur sängen, rafsade till sig
sina kläder och smög sig skyndsamt ut. Men sin
skinnpels hade han i brådskan lemnat kvar i rummet, och då
betjenten om morgonen skulle hemta den, såg han till
sin förfäran, att pelsen var rifven i små, små bitar.

Det kan nog vara, att Staffans ungdomssynd var
orsaken till, att han ej rigtigt kunde få magt med Billes
spökande, ty det skall vara verklige gudsmän, som förmå
mana bort andar och troll. Underligt är det ock, att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:24:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wefolkdikt/0205.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free