- Project Runeberg -  Folkdiktning, visor, sägner, sagor, gåtor, ordspråk, ringdansar, lekar och barnvisor /
205

(1880) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

boskap vara och förblifva om han vårdade sig väl om sina
snokar.

Hvar jag färdats i Skåne har jag sett, att man hyser
vördnad och kärlek för storken. Alla vilja gerna ännu i
dag hafva honom att bygga på sitt tak; dels tros det, att
en allmän trefnad i gården medföljer, der storken bygger
sitt bo, och att detta också skyddar mot eldsvåda. Som
hyra för taket lemnar storken första året en vingfjäder,
det andra ett ägg, det tredje en unge. Det är äfven en
allmän tro bland äldre folk, att storkarne hvarje höst, kort
före sin afresa, hålla ting, då de storkhonor, som varit
otrogna mot sina makar, dömes till döden och hackas
i hjel på platsen. Storken har ingen tunga, och det
kommer sig deraf, att han före syndafloden varit prest och
då missbrukat Guds ord. Det säges också, att om den
förste stork man om våren ser, är stående, så kommer
man ej under årets lopp att ändra bostad; är den deremot
flygande, så får man flytta. De, som äro okunniga i
naturläran, säga, att storken har blott en tarm, så snokar
och grodor gå rakt igenom honom två gånger; men den
tredje gången han slukar sin föda måste den stanna i
honom. Många tro också, att korpungarne födes hvita.

De gamle spå också, att om göken om våren gal på
bar kvist, så betyder det ett torrt år. Hör man göken
första gången från vester, så betyder det glädje; derför
heter det: «Vestergök, glädjegök; östergök, dödsgök;
södergök, sädesgök; norrgök, knorrgök» (gräl- eller
ofredsgök). Göken säges dåra den, som första gången på
våren hör honom på fastande mage; derför brukar man
på landet ej gå ut om morgnarne, innan man förtärt någon
föda, ty blir man dårad af göken, så dör man innan årets
slut. Somliga bruka fråga honom efter, hur många år de
få lefva, eller också hur länge de skola gå ogifta; denna
senare frågan väl dock mest på lek. Det är äfven ett
gammalt ord, att om man härmer gökens rop, så blöder
hans tunga, och det tros ännu, att då han efter midsommar
ser den förste höstacken, så förvandlar han sig till en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:24:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wefolkdikt/0213.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free