Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hök, vänder sig om och griper den lille fogel, som alltid
flyger efter honom. Sedan är han hök hela hösten. På
skämt berättas, att göken, tuppen och orren hade funnit
en död ko och tvistade om, hvilken af dem som var rätte
egare till den. Då kommo de öfverens om, att den, som
följande morgon var tidigast uppe och tog kon i besittning,
skulle få behålla henne. De infunno sig alla tre på en
gång, men då göken nöjde sig med att ropa: «Ko-fot,
ko-fot!» och orren sade: «Bröder och systrar, skiften
och delen, som rätt är!» så skrek deremot tuppen: «Kon
är min!» och så hade han vunnit den.
Det måste medgifvas, att den, som vistas ute och ger
akt på foglarne, finner, att der i alla fall är något sant i
de gamla spådomarne. Följer kråkan i hack och häl efter
oss, när vi hugga eller meja säden, så spår hon oss regn;
så göra äfven tärnor och fiskmåsar, när de skrikande
flyga inåt land. Svalan spår det samma, när hon flyger
nära jorden, likså tupparne, då de gala om kvällarne. Det
hålles för så syndigt, att rifva ned eller skada svalans bo,
att den, som detta gör, vissnar ur verlden. Om vintern
tros svalan ligga i vinterdvala i mossarne, och alla veta
att säga, att hon är en flicka, som blifvit förvandlad till
en fogel. Hon skall nemligen ha varit kammartärna hos
jungfru Maria, och då stal hon från henne sax, vax, nål
och tråd. När då jungfru Maria förebrådde henne detta,
nekade hon och tog Gud till vittne på sin oskuld. Då
blef hon förvandlad till en svala. Saxen har hon i stjerten,
det hvita trådnystanet sitter på hennes strupe och hennes
kvitter är de sista ord hon som menniska talade:
«Jungfru Maria beskyller mig för att jag stal hennes sax, vax,
nål och tråd, men Gud vet, jag tog det aldrig!» Somliga
hålla före, att om man blåser efter den första svala, man
om våren ser, så kan man sedan reda upp trassliga
garnhärfvor genom att blåsa på dem. Svalans kvitter tydes
äfven sålunda: «När vi flyga, äro husen fulla med hö och
korn; men när vi komma igen är allt uppätet, utsk—t
och utburet på dynggrepen. Tvi, tvi tvi!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
