- Project Runeberg -  Folkdiktning, visor, sägner, sagor, gåtor, ordspråk, ringdansar, lekar och barnvisor /
208

(1880) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

herrsäte har sin inmurade menniska, hvars ande spelar
en framstående rol i alla dessa sagor. Belteberga har,
utom detta herrgårdsspöke, äfven en fröken, som sitter i
en med två vackra hästar förspänd vagn, på hvars tak
ligger en svart höna på vakt. Allt sammans skall finnas
i ett hvalf, hvars dörr är tillmurad, men nyckelhålet tillåter
en inblick i det hemlighetsfulla rummet. Der skall i senare
tider funnits en man, som varit djerf nog att bryta upp
dörren, men då reste den svarta hönan sina fjädrar och
hotade med gårdens brand, om ej allt kom i sitt gamla
skick. Äfven Tyko Brahes gamle borg, Knutstorp, har
sin svarta höna, men hon ligger i en af källrarne rufvande
på en skatt, som ingen förmår taga.

Näst herrgodsen äro prestgårdar de ställen, kring
hvilka folksägnen med förkärlek knyter sig, såvida der
någon gång funnits en prest, som utmärkt sig, antingen
genom godt eller dåligt lefverne. En dylik sägen lefver
ännu i min hembygd om en prest, som i sin fromhet
aldrig var mörkrädd, hur sent han än färdades i sitt kall.
En kväll försökte en dräng att skrämma honom, och
presten trodde, att det var ett spöke, och ville mana anden
bort. Det gjorde han också på sätt och vis, ty drängen
blef till sten. När presten såg, hur saken förhöll sig, lät
han flytta stenen in i sitt kök, der pigorna sedan hade
den till att hänga torktrasor och handdukar på. Men en
dag såg pigan, att stenen stod och flinade, och hon sade
detta åt presten; då följde han med henne ut i köket och
bad henne trampa stenen på högra foten. Detta gjorde
hon, då flinade stenen igen. Då tog presten sin handbok
och började läsa, men ännu flinade stenen; då slog presten
tre slag på dess hufvud, och så sjönk stenbelätet ned i
jorden.

Äfven bondgårdar, som förr varit delar af frälsesäterier,
ha sina sagor.

En fjerdingsväg från Marieholms jernvägsstation, inom
Norrhviddinge socken och Håstenslöfs by, ligger en
bondgård, som nu heter Bosgård, men förr i tiden, innan den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:24:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wefolkdikt/0216.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free