Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vid Björnekulla finnes en afrättsplats. Här brukar
folk gräfva upp menniskoben och låna dem af de afrättade.
Dessa ben anses för ett säkert medel mot vissa
sjukdomar, såsom gikt och tandvärk; och dessutom användes
de som skyddsmedel mot alla sådana sjukdomar, hvilka
man kommer för i luften, på jorden eller i vattnet. Det
heter alltid, att dessa ben lånas, men det är dock ej så
länge sedan, att en man bar ett sådant på sig ända till
sin död. Barnen lade det till honom i likkistan.
Äldre personer tala om, att det ej var något ovanligt,
att folk tiggde grafmull på kyrkogårdarne och strödde den
under boskapen, så den skulle trifvas och vara skyddad
mot maran och annat sådant osynligt, som höll till i stall
och fähus. Äfven brukades det att annandag jul sålla den
aska, som då fans i spisen, öfver boskapen.
Bland de sägner, som gå i kullatrakterna, hör man
ofta talas om «gluffesuggan». Den är farlig att möta, ty
hon försöker att springa mellan benen på folk, för att
fläka en midt i tu. Gluffesuggan uppkommer derigenom,
att ett spädt barn blifvit mördadt och nedgräfdt.
Upptäckes så ej brottet inom en viss tid, uppstår gluffesuggan.
Ett annat hemlighetsfullt djur är lindormen, om
hvilken ingenting säges om dess uppkomst, men ännu hyser
mången stor fruktan för honom. Samme trädgårdsmästare,
som här blifvit nämd, uppgaf både namn på en man och
orten der han bodde, som för honom omtalat, att han haft
en son, som blifvit tagen af en lindorm. Mannen bodde
aflägset i en skog och försörjde sig med slöjdarbete samt
med att sno bastrep. En dag hade han befalt gossen att
gå upp i ett gammalt träd och lossa barken. Under detta
arbete ropade gossen nedåt till fadern: «Far, här inne i
trädet ligger en so med sina grisar!» Fadern ropade strax
på gossen att skynda sig ner ur trädet, men lindormen
drog barnet in till sig i den ihålige trädstämmen; fadern
hörde gossen skrika och ropa på hjelp, men han vågade
ej gå dit, ty han visste, att der ej var någon räddning för
den som kom i lindormens våld. Det är ej godt att veta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
