Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eller förstuga, fick det mat och bars sedan försigtigt bort;
«ty», sade farmor, «det hade häodt på ett ställe, att en
padda hade kommit dit flera gånger och fått mat, och
sedan hade hon skickat dit en liten pysling och bedt
moran komma till sig på barnsängsbesök. Moran följde
med, blef förd in i en grotta och såg der en liten kvinna
ligga med en pysling på armen. Hon tackade moran för
det hon varit god emot henne under hennes tunga tid, nu
skulle hon få lön för detta. Hon gaf då moran några
bundtar hyfvelspånor, hvilka blefvo förvandlade till
silfverstänger, då hon kom hem med dem».
Mycket hade min hustru att iakttaga vid sin första
kyrkotagnfng. Den skedde sjette veckan efter barnets
födelse, fastan det kunde skett i fjerde, emedan barnet var
en gosse; men farmor ansåg brådska, att komma ut igen
bland folk, som något opassande för en ärbar hustru.
Det var en både vigtig och farlig dag, då hon nu åter för
första gången skulle ut under bar himmel. Barnmorskan
rökade henne med en brinnande. linnetrasa, en eldglöd
kastades före henne utom dörren, jag fick befallning att
vid dörren lägga en liten kudde, på den skulle hon träda,
sedan på eldglöden; öfver dörren och vid båda sidor om
dörrträet satt stål, så att hennes utgång och ingång skulle
skyddas, och då hon kom tillbaka, var jag åter vid dörren
med dynan. Då fick jag genast af min syster, som i sin
egenskap af gudmor följt min hustru till kyrkan, veta, att
vårt nästa barn blef en flieka, ty min hustru trädde med
venstra foten öfver kyrktröskeln. Farmor hade ålagt min
syster att ge akt på detta, och gumman var lycklig och
glad öfver, att vi «i allt uppförde oss som kristligt folk»
och ej förkastade gamla, pröfvade råd. Vi hade vid
samma tillfälle äfven lydt henne och stält om, att min
hustrus första möte på vägen till kyrkan blef en kvinna,
ty farmor önskade varmt, att vårt nästa barn måtte bli
en flicka.
Det gjorde den gamla mycket ondt, då det allt mer
och mer började gå af bruk, att för de kvinnor, som afledo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
