Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de ej hysa. — Så gick det någon tid, till stor harm för
grannarne, som fingo reda på mannens snålhet. Då beslöt
byns smed att spela honom ett spratt. Han svärtade sitt
ansigte, klädde ut sig till tatare och gick så om kvällen
till bondens gård och bad om nattherberge. Husbonden
satt, som vanligt, i tiggardrägt på tvärbänken vid dörren,
och hustrun gaf det vanliga svaret, samt tillade, att mannen
ej var hemma. Då pockade smeden, enligt tataresed på,
att han skulle få en bädd i stugan; tiggaren kunde, sade
han, ligga i halmen på logen. Hustrun vågade ej neka,
och mannen ej att gifva sig till känna, utan det blef, som
den förmente tataren befalte. När det nu led ut åt natten,
och hustrun låg i sin bästa sömn, förstälde smeden sin
röst och väckte kvinnan. «Mor», sade han sakta, «jag är
så hungrig; jag måste ju sitta på tiggarbänken, utan att
få mat, för tatarens skull». — «Du vet ju, hvar smöret,
brödet och fläsket står i kammerset», sade hon, «och är
du törstig, så tappa öl ur tunnan, men kom så och lägg
dig tyst, så ej tataren märker något». Smeden följde
anvisningen; men då morgonen grydde tog han farväl af
kvinnan, tackade för gästfriheten och sade, att han ätit
upp både smöret och fläsket, samt druckit flera kannor af
ölet, dertill hade han lagt orenlighet i tunnan.
Nu blef der en jemmer på bonden och hans hustru
öfver den förlust af matvaror, som de lidit. Värst var det
med öltunnan, ty då de i sprundet funno några trasor,
betviflade de ej, att icke tataren hade orenat ölet, och de
grundade mycket på, hur de skulle få någon ersättning
för sin förlust. Under dagens lopp kom smeden, i sin
vanliga skepnad, till dem under förevänning att låna dricka;
han hade sina afsigter på öltunnan, ty ölet var lika rent,
som då det blef brygdt. Det gick som han väntat; den
snåle bonden trodde sig lura honom, då han sålde tunnan
med ölet åt smeden för samma pris som gälde för svagdricka.
Smeden log i skägget och tog emot det präktiga
ölet; bonden skrattade också, när han hörde, att smeden
med god smak drack deraf, men af fruktan för tatare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
