- Project Runeberg -  Folkdiktning, visor, sägner, sagor, gåtor, ordspråk, ringdansar, lekar och barnvisor /
239

(1880) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Kullen. Bonden satte sig upp, men det blef en ridt,
hvartill han aldrig förr pröfvat maken, ty det bar af högt
upp i luften, öfver skogar, byar och sjöar, så det hven
efter. Det gick bra ända tills de kommo till Björnekulla
kyrka (i Södra Åsbo hårad), der slog hästens hofvar mot
tornspiran, så det klingade; då satte ryttaren åter något
högre till väders, så de utan vidare hiuder hamnade på
Kullaberg, der ryttaren slapp bonden ned från sin häst
och sade honom, att nu kom han hem tids nog att bevaka
sin rätt till jorden: Den fick han äfven, men han visste
nog, att han blott hade Kullamannen att tacka för en så
hastig befordran.

Der går äfven en sägen der i orten, att för flera
hundra år sedan en pest rasat, som lagt hela
kullatrakten öde. Då hade der från ett annat landskap kommit
tre unge mån, stora och starka som jettar. De hade
landstiget vid Kullaberg och derifrån betraktat den folktomma
nejden, och så hade hvar och en af dem utvalt sitt stycke
land att nedsätta sig på, vidt skilda från hvarandra. I de
öde byarne hade de dock funnit tre unga kvinnor vid lif,
dem de togo till hustrur, och af dessa äktenskap föddes
en reslig och kraftfull slägt, som ännu i dag lefver i
kullasocknarne och som, så väl i växt som sinne, brås på sina
förfäder.

Äfven i andra af våra skånska bygder lefva i många
bondslägter sägner om någon stark stamfar. Så finnes
der i Östra Karaby sägner om en af Karl XII:s bussar,
som efter det olyckliga återtåget från Frederikshall nedsatt
sig som jordbrukare i nämde by. Hans namn var Pål
Nilsson, han beskrifves som en kraftfull man, men som
dock i kroppsstyrka vida öfvergicks af sin son Nils
Pålsson — dessa två namn gå i den slägten ännu i arf —;
och om dem förtäljes många kraftprof, liknande dem, som
berättas om Tufve Jönsson i Dufvestubbe, ättling af en af
de ofvannämde tre invandrarne i kullasocknarne. Nils
Pålsson i Karaby fick sin dödsknäpp på ett förrädiskt vis.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:24:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wefolkdikt/0247.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free