- Project Runeberg -  Folkdiktning, visor, sägner, sagor, gåtor, ordspråk, ringdansar, lekar och barnvisor /
240

(1880) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Han hade kommit i tvist med en inspektor på en herrgård
om en häst, som båda ville ega. Vid ett besök, som Nila
Pålsson gjorde hos inspektoren, reglade denne af feghet
sin dörr och slapp sin store hund lös mot bonden. Men
denne grep hunden i öronen och slog honom mot vägg
och dörr, så lifvet for af hunden, och dörren flög upp;
derpå begagnade han hunden som karbas på inspektoren,
och då detta allt var undanstökadt och kvällen kom, lade
sig Nils Pålsson i en hästspilta der i gården och sof den
rättfärdiges sömn. Der blef han af inspektorens folk
öfver-fallen och illa slagen, så att det efter den dagen var förbi
med både hans kropps- och själskrafter.

I den orten vet man äfven att tala om «jettinnan eller
starka frun på Trollenäs». Hon var af jetteslägt och
begåfvad med ofantliga kroppkrafter, men dertill var hon i
hög grad mild och godhjertad, i synnerhet mot de fattiga.
Hennes man tyckte vanligen, att hennes gifmildhet gick
för långt, synnerligast vid jultiden, så att han slutligen en
julafton, då der var dyr tid i landet, förbjöd henne att
utdela mat och öl till de behöfvande på godset. Hon bad
honom då om lof, att åtminstone få ge de fattiga så mycket
mat och öl, som hon sjelf på en gång kunde bära ur
källaren, och dertill samtyckte han. Frun gick då ned i
källaren och sökte ut två fulla öltunnor, lade på dem två
«grofbröd» — skånska limpor — om hvardera trettio
skålpund, samt två väldiga fläsksidor. Derpå stack hon fingrarne
in i öltunnornas sprundhål, och bar så hela lasten upp
på en gång. Vid ett annat tillfälle hade hennes herre
och husbonde glömt sig derhän, att han gifvit sin hustru
en örfil. Hon sade ingenting härtill, men då mannen kort
derefter gjorde gästabud för sina vänner, hade hon låtit
lägga en hästsko på hans tallrik, och efter måltiden bad
hon honom försöka, om han eller någon af hans
manlige gäster kunde med blotta händerna räta ut hästskon.
Denne gick rundt kring bordet ur hand i hand, men ingen
kunde utföra kraftprofvet. Så kom skon slutligen till husfrun,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:24:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wefolkdikt/0248.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free