Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Drottningen lydde, och ingen visste annat, än att
både hon och barnen voro brända på bålet. Men när det
nu led emot tiden, att kung Lindorm skulle komma hem
från kriget, blef den gamle tjenaren ängslig för det han
ej lydt hans befallning. Han gick derför till drottningen
och förtäljde henne allt, samt visade henne konungens bref
med befallningen, att hon och prinsarne skulle brännas.
Och bad han henne lemna slottet innan konungen kom hem.
Då tog drottningen sina två små söner och vandrade
ut i den vilda skogen. De vandrade omkring der hela
dagen, utan att finna en menniskoboning, och de voro
mycket trötta. Då fick drottningen se en man, som kom
med villebråd; han såg mycket fattig och sorgsen ut, men
drottningen blef glad öfver att se en menniska och hon
frågade mannen, om han ej visste, hvar hon med sina
små barn skulle få tak öfver hufvudet om natten. Mannen
svarade, att han hade en liten ringa koja i skogen, och
der kunde hon få hvila. Men han sade tillika, att han var
en man, som lefde helt och hållet skild från menniskor
och ej egde mer än kojan, en häst och en hund samt
lifnärde sig med jagt.
Drottningen följde honom till kojan och hvilade der
med sina barn öfver natten, men då hon om morgonen
vaknade, var mannen redan ute på jagt. Drottningen
började då att städa stugan och tillreda maten, och då mannen
kom hem, fann han allting nätt och prydligt omkring sig,
och detta tycktes göra honom någon glädje. För öfrigt
talade han föga, och allt hvad han sade om sig sjelf, var,
att hans namn var Per. Fram på dagen red han ut i
skogen, och drottningen tyckte, att han då såg mycket
olycklig ut. Då han var borta, såg hon sig närmare om
i kojan och fann då ett kar fullt med blodiga skjortor,
som lågo i vatten. Hon undrade väl härpå, men trodde
dock, att mannen fick blod på sitt linne, då han bar hem
villebrådet. Hon tvättade skjortorna och hängde dem upp
att torka och talade ej med Per om denna sak.
Men efter någon tids förlopp märkte hon, att hvarje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
