Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
färdats en ,stund, kom han in i en stor skog, och som
han red der, hörde han hela skogen sjunga så vackert, att
han blef helt underlig till mods dervid. Och så tänkte
han vid sig sjelf, att här torde väl de blad växa, om
hvilka hans yngsta dotter hade drömt, hvadan han bröt
sig en liten kvist med tre af de vackraste blad han kunde
finna.
Men knappt hade kungen fått de tre bladen i sin
hand, förrän skogens sång förbytte sig i den hiskligaste
jemmer och rop. Konungen blef häpen och såg sig om,
då fick han se en stor svart hund komma emot sig.
Hunden sporde konungen med vrede, hur han kunnat
våga bryta några af de sjungande bladen, och om han ej
visste, att det kunde kosta hans lif. Konungen svarade,
att han ej trott sig göra något illa genom att bryta en
kvist med tre sjungande blad åt sin yngsta dotter, som
ej önskade sig någon annan gåfva än den, men nu ville
han gifva hunden hvad han begärde, för att prinsessan
skulle få den gåfva, efter hvilken hon längtade. Hunden
svarade, att han hvarken ville ha guld eller silfver i
ersättning för de tre sjungande bladen; han ville nöja sig
med att få den första lefvande varelse konungen mötte
vid sin gård. Nu var det så, att konungen hade en hund,
som han höll mycket af och som alltid brukade springa
sin herre till mötes ett stycke utom gården. Konungen
tänkte vid sig sjelf, att då det gälde att göra prinsessan
en stor glädje, kunde han väl uppoffra sin hund, och så
lofvade han skogens herre, den svarte hunden, att han
skulle få, hvad han begärde. Derpå fortsatte konungen
sin resa, som gick lyckosamt; men då han kom så nära,
att han kunde se sin gård, fick han äfven syn på sin
yngsta dotter, som kom för att möta honom. Konungens
hjerta ville brista af sorg, då hon frågade efter de tre
sjungande bladen, och han måste säga henne, hur dyra
de nu stodo både honom och henne. Men hon tröstade
honom och sade, att då hon sjelf vållat olyckan, ville hon
också bära den. Hon hade ju fått den gåfva, om hvilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
