Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kyssa det, men hon mindes hundens forbud och helsade
derför genast från kung Vollermansson och bad om
reskost. Husmodern sade sig ej ha något bättre att ge henne
än ett äple, men det borde hon ej bita i, förrän hon kom
i sådant trångsmål, att hon ej visste sig något råd.
Prinsessan tog äplet, gick ut och satte sig på hundens
rygg, och färden fortsattes, tilis de långt omsider kommo
till ett annat hus, der hon åter af hunden fick tillsägelse
att gå in och i kung Vollermanssons namn be om reskost,
men noga akta sig för att smeka barnet, i fall hon såg
ett sådant. Här fick hon en nöt jemte tillsägelse att ej
knäcka den, förrän hon kom i sådant trångsmål, att hon
ej visste sig något råd. Äfven i denna stuga fans ett barn,
lika vackert som det förra, men prinsessan afhöll sig från
att kyssa det, hur mycket det än kostade på henne.
Derpå satte hon sig åter upp på hundens rygg, och
de färdades åter en lång väg, innan de kommo till ett
tredje hus, der prinsessan skulle gå in och helsa från
kung Vollermansson och be om reskost. Här satt i stugan
en kvinna med ett litet barn i sitt knä; hon svarade på
prinsessans bön, att reskost hade hon ingen att ge henne,
men ville hon ha en vandringsstaf, så ville kvinnan ge
henne en sådan, men prinsessan skulle akta sig för att
bryta den, förrän hon kände sig vara i yttersta nöd.
Prinsessan tackade för tillbudet, men då kvinnan gick ut för
att hemta stafven, blef den förra ensam med det lilla
barnet, och då hon tänkte på, att det var vid samma
ålder som hennes sistfödde, kunde hon ej motstå frestelsen
att kyssa det.
Derpå mottog hon stafven, men då hon kom ut, var
hunden borta. Förskräckt såg hon sig omkring, och nu
var äfven huset försvunnet, och hon stod helt allena i
vilda skogen. Nu förstod hon, till sin stora sorg och
ånger, att hennes olydnad för andra gången försvårat kung
Vollermanssons frälsning, och hon beslöt att söka upp
honom, kosta hvad det kosta ville. Så började hon sin
ensamma vandring och gick mången dag, innan hon såg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
